Tror inte JRTs skiljer sig värst mycket mot andra terriers, men var redan från början MYCKET konsekvent. Har du bestämt att hunden ska göra si eller så, låt den inte komma undan. Och börja direkt med ensamträning samt ledarskapsövningar (som att gå först in genom dörrar och ta ifrån valpen tuggben/matskål). Det vinner man mycket på i längden!

Tips, mycket social träning! Anrdra hundar, barn, djur osv. :) Mycket aktivering men som terrieägare vet du redan det.

Tycker du fått väldigt bra tips av ovanstående. Kör du på deras tips kommer du nog mycket långt tror jag! 🙂 Mitt tips blir att läsa på om olika mentalaktiviteter! Som man kan göra hemma och så, för det har hjälpt oss här mycket att få henne att tänka! 

Jag önskar att förra ägaren till min hund även jobbat med socialisering bättre, då hade vi nog inte haft så mkt problem nu! 

Annars hoppas jag allt går bra och att vi får se massor av bilder! Skapa gärna en egen valptråd sen! 🌺

Tack! Jo, det här med socialträning är topp tre viktigaste sakerna för mig (har haft dåligt socialiserad hund innan och det var en mardröm att jobba med…). Så fort hon "bott in sig" litegrann här hemma ska hon få följa med överallt här i stan och med på alla transportmedel osv.

Att lära in skall och tyst, kan det vara en dålig idé? Jag har alltid gjort det tidigare, jag sysslar med väldigt mkt klickerträning och det är en kul grej att lära in, MEN ingen hund jag haft har varit det allra minsta skällig till sin natur, och det har jag fått höra att jack russels kan vara - så kan det vara olämpligt att lära in? Vad tror ni?

Min tös är inte skällig däremot kan hon ta efter andra hundar, mamma har en austrailen shepperd som har en tendens att skälla när någon kommer, 4 dagar hos mamma så hade min tös samma vana men när vi kom hem så efter någon tillsägelse så slutade hon med det! Vet ännu inte hur jag ska lära skall, tycker de skönt med en tystare hund… dock skälls de när hon leker ibland!-)

Min tös är med mig överallt! jag har försökt ta henne till så många olika miljöer som de bara går. Hon klarar - sergels torg löning och massa folk, partile cup med flygande handbollar överallt, Lastbilsflack med sjungande studenter, kohagar med 15 kossor som är framme i klunga och hälsar på henne, 4 st hästar som hälsat samtidigt, får, fågelungar, skrikig barn osv.

Jag ser min jack russel aldrig som en problemhund… hon var sist kvar i kullen bland tjejerna, troligen för hon var ett bussfrö, hon har inte blivit värre med tiden, hon är lugn och fin men med en bus knapp som man kan slå på och av. Jag älskar min hund! Bra format… ända jag kan tycka jobbigt är den vita pälsen som aldrig håller sig vit, vi bor mitt i storstan och hon är alltid skitig.

#1 Jag håller inte med. Om du tittar på tex Anders Hallgrens bok Alfasyndromet slår han helt och hållet hål på det där med ledarskap. Att i tid och otid ta matskålen/tuggben/… från en hund riskerar att den utvecklar ett resursförsvar. Sen ÄR det viktigt att kunna ta saker från sin hund OM den hittar något som är farligt. Men det finns bättre sätt att göra det på.

Träna in ett superstabilt loss med hjälp av klickern (här kan byteshandel vara ett bra hjälpmedel på vägen). Ska du träna med tex matskålen, skulle jag ta matskålen och samtidigt ge godis, för att sedan sätta ner matskålen igen. Allt för att göra det possitivt.

Att gå först genom dörröppningar eller liknande har ingenting med ledarskap att göra. Det är en ren lydnadsgrej som är väldigt bra att ha.

TS: Sedan är det en terrier med allt vad det innebär (som du vet sedan tidigare). De är envisa med mycket egen vilja. Där håller jag helt med #1. Se till att vara konsekvent och släpp aldrig igenom sådant du inte accepterar. Hur du håller fast vid era regler är upp till dig och den individ du har.

Den stora skillnaden mellan jrt och amstaff/staff/pitbull är att de raserna är förarveka. Det är INTE en jrt. Irländsk terrier kan jag ingenting om alls.

Förutom det som har kommit upp tidigare, se till att ha en bra belöningsbas med lek, leksaker, godis, röst… En jrt tycker om att jobba, men jobbar mycket mer för belöningen än för att göra dig som förare glad.

LYCKA TILL!

#6 Tror det är väldigt individbaserat hur pass mycket "flockledare" man måste vara. För mina tidigare hundar har jag inte utövat så kallad ledarskap alls, för det har inte behövts.. Med Doris har det hjälpt mig att få en hund som frågar innan hon tar initiativ och gör något (alltså när det är i situationer värda det, hemma får hon hämta leksaker utan att jag lägger mig i tex). För mig är det extremt användbart och viktigt att ha det så, men alla uppfostrar såklart inte sina hundar på samma sätt.

Kan bara tala för mig själv, men hade jag inte kört hårt med detta så hade jag antagligen inte FÅTT BORT Doris extrema resursförsvar gentemot andra hundar och heller inte kunnat bryta hennes andra mer intensiva beteenden. I början fick tex ingen hund vara i samma rum som henne när hon åt, nu kan jag ta skålen och ge till nån annan utan att hon blir tjurig. Som valp och unghund taggade hon till rejält och slog över till negativa beteenden om jag gick fram och tog tag i henne när jag ville avbryta tex en lek. Detta har också försvunnit. Så visst tror jag att det är viktigt med "ledarskap". Även fast jag i många andra situationer använder mig av helt andra metoder.

Man får helt enkelt känna sig fram och göra det som passar ens egen individ bäst. :)

Jag observerar mig mest mot termen "flockledare" och "ledarskap". Jag tål inte heller skit från min hund. Men jag anser inte att någon del av den träning/uppfostran vi använder på något vis får honom att se mig som "all mighty god" för att jag är en sådan superflockledare. Däremot har han sina ramar och ett relativt tydligt regelverk att följa. Han behöver inte undra vad som är ok eller inte. Han vet det. 

För mig är det uppfostran och träning.