![[enalice]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag hade glömt hur det är att ha valp...
…Och jag hade glömt varför jag flera gånger har påstått att jag minsann aldrig ska ha valp igen, iaf inte i lägenhet :)
Nu ska jag inte överdriva, Yra är underbaaaaar. Men jag hade verkligen glömt hur det är att ha valp. Jag har inte riktigt anpassat mig än då jag nyligen fick hem henne, och det är lite kaos här hemma. "Lite". Alldeles nyss hade vi en meningsskiljaktighet i hissen (Yra vill bita i mattes kläder och matte tycker att nej helst inte kära du) och jag insåg inte förrän vi vart ute en bra stund att min tröja hamnat på sniskan och blottade ungefär halva bhn. Var liksom för upptagen med yrvädret för att notera min ofrivilliga blottning.
Hon är 15 veckor nu, och PYTTELITEN. Ska de vara så små?? Jag har aldrig haft en såhär liten hund tidigare, och i mina ögon är hon minimal. Hon är ungefär chihuahuastorlek? Vilket gör mig ännu mer hönsmammig än vad jag normalt skulle vara, hon är ju så liten och verkar inte alls begripa att hon är det. Förra gången jag hade valp var den tung att bära redan vid 15 veckor. Och jag minns att jag sa åt min dåvarande sambo att inte väja för honom hela tiden, utan att han måste lära sig att inte gå under fötterna på en, "ta små korta steg när du går, men hamnar han i din väg så flytta på honom med foten, han måste lära sig!". Jo tjena, nu är det jag som är livrädd för att gå på valpen, är så koncentrerad när vi är ute på promenad att jag är genuint trött i huvudet när vi kommer in.
Hon sover jättebra, väcker mig dock inte på morgnarna så det har skett ett par olyckor. Och hon är lite för exalterad när vi är ute för att kissa oftare än typ var sjunde gång vi är ute, men jag är vid gott mod ang rumsrenheten. Än så länge. Imorse hade hon iofs bajsat i min sko. Jag blev väldigt förvånad när jag märkte det (vilket jag gjorde när jag tog på mig den…), wow vilken precision hon har liksom. Denna hund är helt klart menad åt stordåd.
Valptiden är ju underbar på många sätt och vis men det här att hela livet kretsar kring "snälla snälla kissa ute/släpp det där/sov" hade jag liksom förträngt? Hade helt förträngt hur det är att typ tappa greppet och försöka resonera med en liten valp á la "ALLT i den här lägenheten tillhör inte dig Yra, det måste du väl ändå förstå?", ack så pedagogiskt samt idiotiskt.
Även, min valp verkar bara ha tre lägen, stillastående, galopp, och jämfotahopp. Och när hon är stilla på egen hand är det oftast bara för att ta sats till att hoppa. Känns detta igen, samt går detta över snart tror ni?
Jaja, nu har jag skrivit av mig i alla fall! Visst är hon fin förresten? (Jag får typ motstå impulser att visa kort på henne för killen i kassan på Ica…hon är ju SÅ FIN)
varför ska det vara så jävla omöjligt att få en bild på rätt håll? varför.
Jag måste bara säga - Wow vilken fantastisk text du fått ihop! Jag och sambon läste den tillsammans, skrattade och nickade igenkännande.
Håller med ovanstående om att det är en UNDERBART rolig text. Och jag kommer ihåg det från min förra hund med! Klockrent! Lade även dina bilder rätt, så att vi ser din skönhet lite bättre! För en skönhet det är hon!😉
Glöm inte berätta hur det går och ladda upp massor av fler bilder! 🌺
Även jag känner igen mig! Min hund är snart 2, så jag har inte helt hunnit glömma valptiden ännu. Det var jättekul med valp - men ack så jobbigt!!! Vet inte om det är typiskt JRT, men vår valp verkade ibland glömma bort att man kan ta det lugnt… Vi fick till slut nästan "lära" henne att vila ibland. Men som tur är blir det ju bättre med tiden. Och söta är de ju, din valp är jättefin! :)
tösen är nu 9 månader, de är knappt man kommer ihåg valptiden.
Bor i lägenhet, 5 trappor utan hiss, riktigt central… de var spännande att få henne rumsren. Uppfödare hade inte brytt sig om det alls. Vi hämtade henne när hon var 10 veckor.
Varje timme, dygnet runt, 5 trappor ner och 5 trappor upp… första tiden hade både matte å husse influensa, vi försökte ta varannan omgång, ojojojjjj va jobbigt. Nyårstider -25 grader och en valp som kissade 5 min efter att vi kom in igen, trots varje timme. De varade i 8 veckor innan vi utökade till var 3:de timme 8 veckor. Å sen ökade så småningom.
Men de är inte de vi kommer ihåg, vi lever nuet, vi har världens finaste hund!!!
Frågade dock husse om vi skulle skaffa en till, men 5 trapporna upp och ner samt nu även ca 400 meter innan man får rasta valpen…. en tant klagade på oss, vi plockade upp efter oss men men, nu springer deras katter ute å kissar och bajsar istället, de tycker de är bättre! Då får de tycka de, men de gör nog att vi inte kommer skaffa någon till, åtminstonne inte valp så länge vi bor kvar 5:te våningen😃
Jackie
#5 Åhhh som jag känner igen mig, förra valpen hades i en lägenhet utan hiss och där man kom ut mitt på stadens största gågata… Och var till slut för tung för att jag skulle orka bära honom längs gatan tills man kom ut på gräsområde. Lagom roligt var det, speciellt eftersom valpen var otrygg och kissade ute för första gången efter två månader. TVÅ MÅNADER, ingen överdrift. En såpass "stor" valp producerar ju ganska mycket kiss, våra liv bestod typ enbart av springandes ut och in varje kvart och torka kiss hela dagarna ändå :)
Inte heller var det jättekul när han väl började kissa ute och därmed såklart ofta gjorde det såfort vi kom ut på gatan. Stoppade upp väldigt mkt gångtrafikanter med kiss under den perioden…som dessutom rann längs med den sluttande gatan och hann upp folk som inte ens var i närheten… haha åh så glad jag är jag inte bor riktigt så centralt längre :)
Starta ny diskussion