jag har 3 hundar, 2 jrt, 2 hanar, det funkar bra, men den yngre har stort resursförsvar när det gäller ätbart, så där får man passa/vara med, vist har dom sina små duster när den yngre tycker att han ska svara upp den äldre när han säger ifrån, men aldrig några riktigt bråk. men den yngsta är bara 10 mån än, så det kan hända. men oftast är det lugnt här hemma, rä dom trötta/nöjda så sover dom mest inne och myser och leker lugnare.

jag är inte rädd att skaffa en till, det kmr en hane till i höst, en valp om det blir en efter önskemål!

Tack för svaret, tezzla! Hoppas det kommer en valp efter dina önskemål! Anledningen till att dessa tankar kom upp hos mig nu är för att Doris precis blivit storasyster och alla valpar är inte tingade än.. Hehe. 

Min hund är också galen när det gäller sin mat eller allt annat ätbart. Vi har ju en "flock" inom släkten, och där spelar det liksom ingen roll om det är boxern på 8 år eller om det är den nästan jämngamla bordercollien som kommer nära vid belöning/matdags. Hon tänder till direkt och ger sig inte i första taget. Leksaker, sovplats, matte/husse osv är däremot inga som helst problem att dela med vilken hund som helst, flock eller okänd..

Antar att det hänger mycket på vad jag väljer för individ också. Får väl ha i bakhuvudet att jag redan har en liten ettrig sak här hemma. 

Men det känns som att andra personer jag pratat med som har fler hundar (oftast då vallhundar) säger att deras hundar aaaaaldrig ryker ihop och att jag borde välja en sån hund istället. Medan de som har terriers uppriktigt svarar att det händer. Vet inte om det är så att hundar av vallhundstyp aldrig slåss eller om ägarna bara inte gillar att prata om det?

alla hundar kan slåss, men terrier är terrier =) men det är den typen av hund jag gillar! jag har fastnat för jrt, sen beror det på individ, en bekant har en jrt, som är som en gammal gubbe, kastar du en boll så är det knappt att han tittar, habn går alltid lös, ingen fart och fläkt där inte!  medans min yatzy går upp i varv bara av att se en boll!

dom har ju mycket glädje av att vara fler också, det är inte bara neg, även om yatzy har börjat med olater och blivit valp på nytt stundvis ;)

Det är lite det jag känner, att terrier är terrier. Gillar också envisheten och motorn, men vet inte om jag skulle orka att ha världskrig här hemma varje dag. Varför jag nu tror att det skulle bli så.. Doris har ju aldrig slagits med någon annan hund, men hon är ju inte den som backar om någon kommer och mopsar sig. Och då tänker jag, att om jag har en till som tänder lätt så lär det bli explosion? Men det kanske inte behöver bli rivalitet heller?

Tror verkligen att det mest skulle vara positivt med en hund till här hemma. Dels mycket roligare för Doris och dels för att få lite nyttig konkurrens kring t.ex träning. Lära sig att vänta på sin tur och ge järnet när den kommer! Hon lever ju upp som aldrig förr när hon har andra hundar kring sig.. 

Får se hur jag känner när jag hälsar på lillsyrran om några veckor. 😉

enda gången det är spänt här är just vid mat, och det är Birk, annars är det inga problem, inte ens med löptik hemma =) dom är bästa vänner och man får se till att vakta lite om det är något ätbart som är extra gott, vanlig mat äter dom bredvid varandra utan prob och rör inte någonannans skål. men skulle inte låta ben ligga framme om hundar hälsar på, inte nu när jag har Birk i hemmet

spännande att se vad du väljer att göra! uppdatera gärna när du bestämt dig

Självklart kommer jag uppdatera. Har bestämt mig för att det blir en tik till, men om det blir en JRT eller om det blir en sheltie, vet jag inte än. Kan va roligt att ha två olika hundtyper samtidigt tänker jag, men samtidigt gillar jag verkligen envisheten och kaxigheten hos terrier. Hm, ja.. vi får se vart detta slutar!

En fd. kompis till mig födde upp bl.a jrt och där var det en hel del slagsmål. Hon hade 9-10 jrt, 5 shelties och 4 cockrar. Det blev en flock med tydlig alfa och hierarki. Vardagen var helt ok. Problemen kom när någon tik började löpa alt. hade valpar. När de löpte försökte de gärna klättra i hierarkin = slagmål. Samma sak när de hade valpar.

Du vet var din hund har sina problem. Se till att tänka taktiskt och jobba på de problem som finns så borde det fungera bra.

Hypotetiskt. Om din hund vaktar sin mat, ge dem portioner. Ställ skålarna med tillräckligt stort avstånd och lämna dem inte ensamma om det finns mat kvar. Sedan var det "löst" i vardagen och du kan jobba med individens resursförsvar i lugn och ro.

Beror nog mycket individerna och vilken typ av jack russell man har vad gäller mentalitet. Mina två äldsta jack russells (hanar) började slåss när den yngre blev könsmogen. Det blev hanterbart efter kastrering av den yngsta (som överlag led av alla hormoner) men när jag skaffade en tredje hane (8 veckors valp) tre år senare så blev problemet mellan dom två större plötsligt värre igen.

Det slutade med att den äldsta (som verkade ha mest behov av att få vara ensamhund blev omplacerad till en bekant).

Dom två som blev kvar har dock aldrig någonsin varit i närheten av att slåss trots att den yngsta fyllde 1 i oktober och helt klar varit könsmogen ett bra tag. 

Dock kommer han från en uppfödare men väldigt bra mentalitet på sina hundar och det märks! Han är väldigt trygg i sig själv och mjuk i sättet så om den äldre säger ifrån tänker han inte ens tanken på att sätta emot ;-)

Vi har 6 vuxna JRT-hanar varav en är kastrerad samt en vuxen tik och en som snart är ett år. Alla de vuxna hanarna "äter upp" varandra om de kommer varandra för nära. Dock lite olika om de går till angrepp mot annan hane eller om de bara försvarar sig när de blir angripna. Den kastrerade "vill" äta upp alla (utom en av de andra som han umgåtts med sen den hanen föddes för snart två år sedan). De hanar den kastrerade vill äta upp "bryr sig" inte (dvs skäller inte ens tbx) så länge de inte blir angripna. Tikarna går bra ihop med alla hanarna. Tikarna (mor och dotter) har dock lite svårt för varandra. Kan bero på att den vuxna tiken nu har en ny valpkull. Den kastrerade hanen tåls inte (dvs hon försöker äta upp honom) av vår Rottistik (förmodligen för att han är en "det").

Tack för alla svar! Man får verkligen mycket att fundera på..

Eftersom det är just resursförsvar som är Doris största problem, eller ja.. bara ätbara grejor, så har jag nu tränat väldigt intensivt med detta på jobbet (hunddagis) de senaste dagarna. Det verkar som att hon börjar fatta att man får "lön efter prestation" och väntar snällt när de andra hundarna får belöning precis bredvid henne. Provade att träna både med goda och mindre goda vänner. Blev helt paff, det kanske faktiskt är något som kommer att försvinna! 

Men så kom jag på en fråga till. Eftersom Doris är ganska på pricken 1 år och inte har vuxit klart mentalt än, är det klokt att skaffa en individ till då? Finns ju många regler om hur man "ska" göra. T.ex vänta så det är 2-3 år mellan hundarna etc. När jag var liten hade vi en rottisblandning och en dvärgschnauzer hemma samtidigt, båda okastrerade hanar och två år mellan dem. Jag minns aldrig något som helst gruff där. Dock var detta 15 år sedan, så minnet kanske sviker. 😛 Är alla åldersregler bara svammel?

Generellt är det bra att ha 2-3 år mellan hundarna, men det är inget tvång. Jag ser den största fördelen om den första hunden har kommit som valp. Köper du däremot omplaceringar som är mer färdiga mentalt tror jag att det spelar mindre roll. Det kan (men behöver inte) ställa till problem om du har två hormonstinna (som tonåringar) hannar tillsammans. Det beror helt på individerna.

#9 Det låter som en ganska disharmonisk flock?

TS, jag är lite nyfiken hur det gått för dig nu när jag vet att du både har Edda och Doris. Hur upplevde du detta själv?

Hittills älskar de varandra. Tror Doris ser Edda som sin egen valp. Hon fostrar och putsar. De leker konstant, de sover ihop, de delar tuggben.. Det går väldigt bra. Vi får se hur det blir när Edda blir könsmogen. 

Men Edda är hur som helst en lite mer vek individ eller vad man ska säga, så jag tror det reder ut sig!