förvånad över inlärningsförmågan
Hej jag har varit här och kikat runt lite och jag tycker att det är så tråkigt att ständigt läsa om att man inte ska skaffa en JRT som första hund. Jag håller inte alls med. Är man påläst om rasen och har en någorlunda aning om vad rasen innebär så kan man väl göra det?
Jag har aldrig haft en egen, egen hund innan (alltid haft hundar i familjen men jag har aldrig riktigt varit involverad när det kommer till dess uppfostran).
Jag och sambon är väldigt intresserade utav friluftslivet och utomhusträning, mer sambon än jag då för jag är rädd för kylan under vintermånaderna, men hur som haver ansåg vi att JRT var rätt ras för oss, spec. mig då han skulle tvinga ut mig!
Och det har gått hur bra som helst! Han är visserligen bara 9 månader men han är jätte duktig. Lärt sig det baskunskaperna som b.la. inkallning, stanna, sitt, ligg, rulla osv.
När han kom in i trotsåldern för någon månad sedan vart han lite envisare och man fick upprepa kommandotonen lite bestämdare, men det var ingen större fara med det.
Jag hade förväntat mig att hunden skulle vara mycket envisare och "jobbigare". Men min hund lärde sig allt hur snabbt som helst och jag vart så otrolig förvånad.
MIN FRÅGA LYDER:
Kommer detta förändras med åldern eller inte? Många säger att han lugnar ner sig efter ett år och då tänker jag gud kan man vara snällare och lydigare än vad min Bómbon är?
Visst, han är lite envisare och jävlas lite men inte i närheten av det jag hade förväntat mig.
Hur blir JRT efter ett år?
Min äldsta har blivit bättre och bättre. Nu vid 6 års ålder börjar han ju faktiskt blivit hyfsat välfungerande 😉 Men han har varit en oerhört svårt hund från start!
Min yngsta har varit nästan fånigt enkel som valp/unghund. Men nu när han är över 2 år så börjar han ha svårare med fokus, bli mer besatt av att hälsa på andra hundar osv. Helt enkelt mer egensinnig. Jag hoppas att det bara är att han genomgår den sista könsmognaden och att jag snart har tillbaka min fokuserade och sammarbetsvilliga grabb! Annars hänger allt hans kulor lite löst 😉
Så det är nog väldigt individuellt! Men visst brukar dom flesta hundar ha några knepiga perioder fram till 2-3 års åldern.
Det är en fantastisk ras som visst fungerar som första hund :) Kan dock säga att för oss blev det lite värre med åldern…. Tea var en klart lysande stjärna tills hon var lite drygt ett år. Jag kände mig helt trygg med att ha henne lös lite var stans men den trygghetskänslan finns inte riktigt kvar. Hon är ett år och 8 månader nu så jag hoppas att det bara är någon fas hon går igenom. Hon har blivit ganska egensinnig och drar gärna iväg på andra äventyr än vad jag tänkt ;)
Min äldsta tik genomgick nån magisk förändring vid 18 mån. Hon slutade intresserad sig för andra hundar på promenad/träning, går lös med mig överallt och fick ett mycket jämnare terrier-humör. Hon blev helt enkelt mer "vuxen".
Men detta är väldigt individuellt. Alla hundar är olika. Min yngre lär jag få gråa hår av innan hon är lika foglig.. :)
Min 3-åriga hane har inte ändrat sig något nämnvärt med åren. Kanske att han skäller lite mindre nu vid hundmöten. Han har alltid varit lugn och snäll inomhus och ute bland folk. Jag har egentligen inte behövt lära honom sitta och stanna.
Min drygt 1-åriga hane har i stort sett fötts uppfostrad. Han kan gå fot, sitta, vacker tass, kommer på inkallning och gå mycket lös.
Båda två är underbara familjehundar som gärna ligger i soffan på vardera sidan om mig.
Starta ny diskussion