Jag hade markerat mot hunden som morrade åt mig och visat att jag inte accepterade det beteendet. Även om ägaren låter hundarna göra som de vill så har jag rätt att sätta gränser för vad jag accepterar från hundarna och hur de får uppföra sig mot mig.

#1 Om hunden inte slutar trots markering?

Då hade jag fått markera tydligare, eventuellt handgripligen.

Jag hade gått in och lagt omkull hunden direkt. Har aldrig och kommer aldrig någonsin tolerera sånt beteende.

Beror på vad hunden menade med morrningen men utgår från "kommer du hit så hugger jag". Men jag hade aldrig gått fram till en hund jag inte visste om tillräckligt om han/hon började morra. Hade nog istället lockat på hunden samt försöka avleda morrningen men på avstånd eller total ignorerat. Hade absolut inte lagt ner hunden fast det gör jag iof aldrig, den kan ha morrat av vilken anledning som helst i princip, smärta t.ex, obehag osv. Hade hunden dock huggit mot mig så hade jag markerat med röst och kroppsspråk.

Det här med "markeringar" är intressant tycker jag. Vad menar ni med det egentligen? Fysisk bestraffning?

Någon föreslog att "lägga omkull hunden". Min erfarenhet av den här rasen är att sånt är lönlöst, för hunden ger sig aldrig vid fysisk bestraffning. Den bara kämpar emot ännu mer. Är man ute efter att den på nåt sätt ska "ge sig" så får man ta i så mycket att i alla fall jag inte vill syssla med sånt. Man får ta till list istället.

#6 På Teemo fungerar det i nödfall så det beror nog på individen.

Kan väl säga att detta hände mig idag hemma hos min pojkvän. Tiken slutade inte morra trots att jag la ner henne. Jag fick tips av min vän att helt enkelt hålla mig undan från hunden eftersom den känner sig hotad av mig (hunden agerar ledare över ägarna då de inte leder dem) eftersom jag har tagit en tydlig ledarroll med min hund. 

Låter det lämpligt? Är lite förtvivlad. 

#5 Jag upplevde det som att hon markerade att jag ska inte tro att jag ska bestämma vart hon ska vara (dvs inte vid fönstret). Hon morrar på samma sätt när man ska sitta i soffan och säger till henne att hoppa ner. Hon gör det mot ägarna också.

I detta fall hade jag lyft upp hunden och sagt nej. Vidare hade jag placerat den i en skamvrå tills den lugnat ner sig. Att handgripligen lägga ner hunden tycker inte jag fungerar, hunden börjar då ta strid istället och då blir det fel. Hade jag tillgång hade jag satt på hunden en munkorg på plats och samtidigt som jag sagt bestämt nej. Listighet och avledning låter bättre.  

Svårigheten är ju att jag vet ju inte om hunden är benägen att hugga mig.

Klart det inte funkar att lägga omkull alla individer, men för mig är det i alla fall väldigt lätt att läsa om hunden är osäker/"förstörd"/instabil eller bara ouppfostrad. Är den ouppfostrad så lägger jag omkull den, och det har aldrig i mitt fall krävts hårda tag eller brottningsmatcher. Men det handlar väl om vad man intar för approach från början, visar man tydligt ledarskap så behövs det inte "våld" för att lägga omkull en hund.

Använder man sig av nedläggning av hunden, så kallade alfarullningar, så använder man fullständigt utdaterade och motbevisade träningsmetoder och har antingen noll koll eller noll hänsyn på/till etologi. Då kanske man även gör saker som att rumsrenträna genom att trycka valpens nos i kisspöl, och andra metoder folk använde sig av innan man visste bättre inom hundvärlden

En hund som morrar varnar, jag ser det inte som att nu kommer han bita mig. Det är en varning. Hade det inte varit min hund hade jag respekterat det. Lockat med godis och distraherat från fönstret om jag upplevde att det var viktigt att få dem därifrån.

För övrigt: hade någon annan" lagt ner" min hund hade jag gått i taket fullständigt. Jag blir vansinnig av själva tanken. Vansinnig. Kanske hade jag fällt undan personens ben och tryckt ner hen på rygg "för att visa vem som bestämmer".

#10 Vi kan väl vara överens om att vi är oense. Självklart är det dålig uppfostran att trycka sin hunds nos i dess avföring… Men eftersom det fungerar mer än väl att vält min hund i nödfall så ser jag inget fel med det. Han är hur glad och snäll som helst.

#10 Mina hundar är trygga, snälla och stabila individer. Trots att de en eller ett par gånger fått läggas omkull när de varit alltför uppe i varv. Det är inget de tagit skada av. Kan också tillägga att ingen av mina hundar någonsin morrat eller försökt ta över rollen som "ledare" i vårt hem.

Att säga att lägga omkull en hund är detsamma som att misshandla den eller att man då också använder sig av metoder som att trycka hundens nos i avföring, det är bara absurt.

Det vanligaste jag stöter på i mitt jobb med morrande hundar är de som inte är vana med hantering, har blivit för daltade med eller som inte socialiserats tillräckligt. Om dessa inte får lära sig hur man beter sig i flock eller mot människor kommer förmodligen bara problemet eskalera och till slut bli ohanterligt. Bland 30 hundar är det svårt att ställa sig och locka med en godis.. Dessutom vill jag inte avleda ett oacceptabelt beteende, jag vill visa hunden att så gör man inte överhuvudtaget. Och mina kunder, de som lämnar sina hundar på mitt hunddagis, tackar oss dagligen för att vi fått deras hundar att fungera i vardagen.

Tur att vi alla är med på ett forum för att diskutera, inte för att stå med pekpinne och visa vad som är "rätt" eller "fel"! ;)

#12 Man kan säga att tiken hade försökt ha ihjäl den andre hunden, om denna varit okänd och kommit in på tomten(ägarens beskrivning).

De träffar heller aldrig andra hundar utom Teemo. De daltar även mycket med dem och de sopar hellre problem under mattan än tar itu med dem. 

Ville med det säga att det du skrev va en perfekt beskrivning av hur deras hundar är, eller som jag uppfattar dem iallafall :)

#10 Kan tillägga att det enda Teemo morrar på för tillfället är läskiga hästar och soptunnor. Men han är ju i spökåldern så det kan ju vara förståeligt haha.

#11 Agree to disagree :)

#12

Du nämner alfa-teorin. ("ta över som ledare"). Det är ju den som är motbevisad och helt enkelt inte har någon grund i verkligheten. Jag är säker på att du uppnår bra resultat, det har jag inte sagt något om. Det enda jag gärna påpekar i sådana här diskussioner är att alfa-teorin har man slagit hål på. (För jag tror inte alla är medvetna om det). Metoderna finns dock kvar såklart. Klart man kan få resultat med dem ändå, de tjänar ju som tillrättavisning?, men själva teorin de är byggda på är något man inom etologin motbevisat. Vad du tror är något annat, och det stör mig inte. Själv tror jag på forskningen.

Ang tillrättavisningar i allmänhet använder jag mig själv av det men det är dock tveksamt om jag skulle ge mig på att tillrättavisa någon annans hund, vilket ju var frågan i #0.

Det är jo svårt när det inte är ens egen hund, jag tycker absolut inte om alfarullningar och den teorin, som #14 säger så fungerar den inte alls. Men jag tror att jag hade tagit den hunden som morrat till ett annat rum för att visa att du behöver inte lägga dig i… Hade det varit min hund hade jag gjort likadant, fast efteråt fortsatt med träning, men går ju inte nu när det inte är din hund.

I grunden är det ju ägaren som skall fostra sin hund. Tycker jag att beteendet inte är acceptabelt måste jag ju på något sätt markera detta.  I vissa fall kan ju ett nej och ett pekfinger i luften räcka för att markera. Locka med en godisbit för att avleda blir helt fel. Godis förknippas med beröm och då uppmuntrar jag hunden till att fortsätta. Som regel avbryter man beteendet med att ta hunden i nackskinnet så som tiken gör med sina valpar.

Jag är inte ute efter att dalta med hunden vid tillrättavisning men min hand får inte förknippas med något obehagligt.

#16 Mitt problem var att hunden fortsatte trots tillrättavisningar :o Blir lite förtvivlad över hur man då ska göra i en sådan situation..