Så kan jag känna varje morgon när jag lämnar mina små älsklingar till dagis. Men det är världens bästa dagis och de tar hand om väldigt bra. Men jag känner mig som världens sämsta ägare och är jätte glad på dagen när jag hämtar dom.

Sådär känner jag alltid när jag lämnar mina hundar, oavsett om det är för flera dygn eller bara några timmar. Idag har Doris tex spenderat dagen med den bästa människan hon vet (efter mig ;)) och dennes tre hundar, men jag kan ändå inte vänta tills jag får hämta hem henne! Hönsmammor är vi nog allihopa mer eller mindre. :)

Hunden är vår familjemedlem och varför skulle vi då inte sakna hunden när vi lämnar dem någonstans. Samtidigt stärker det hundens självförtroende. Hundar av vår ras har ju en förmåga att lägga huvudet bedjande på sned då är det lätt att känna sig som världens sämsta ägare.

Vad skönt att det inte bara är jag. Avskyr att lämna. Det är ju en familjemedlem som man älskar, klart det känns jobbigt. Lämnade min valp hemma för ett par år sedan och när jag kom hem igen efter tjugo minuter hade han skadat sig allvarligt och överlevde inte. Efter det har jag en separationsångest som ibland är riktigt svår att hantera, som tur är så har mina hundar inte tagit efter matte alls på det området :)

Mina tips för att hantera separationsångest som ägare är att tänka på att hundar lever i nuet. De kanske ser efter dig när du går men fem minuter senare kommer de inte tänka tillbaka på att du gick - de är bara här och nu. Har du en stabil hund så kommer hon säkert ha det jättebra på pensionatet, och hundar är flockdjur så så länge de har sällskap brukar de trivas prima :)

Sådär, nu har vi hämtat Fia. "Det har gått hur bra som helst", sa innehavaren. Hon har varit lugn i sin box.

Vad bra, nu vet vi att vi har möjlighet att lämna henne på ett bra ställe om vi behöver resa bort.

5# Gud vad skönt! Alltid bra att veta att man kan lämna hunden till någon som man kan lite på, men jag förstår känslan. Alla känner vi oss så någon gång.