Jag har inte haft någon hanhund själv men jag är ganska säker på att om jag skulle skaffa en hanhund och denne inte lämpar sig att bli pappa så skulle jag nog kastrera honom. Sen för min del beror det lite på vilken problematik som finns. Mår han dåligt när tikarna löper? Ja då skulle jag nog också göra det. Är det däremot en hund som är helt oberörd av löptik (inte för att jag träffat någon som varit det) så skulle jag kanske inte kastrera! :)

Jag är emot kastrering om det inte är för djurets bästa, att t.ex. hanhunden lider utav tikar som löper. Dessutom så finns där en risker när det gäller kastration, bland annat hjärtproblem, förkortad livslängd och läckage utav urin. Men det överlåter jag till någon som kan det mer än jag.

Vi har kastrerat vår lagotto Isak, dels för att han ylade mitt i natten, slutade äta och var stressad då en tik löpte. Det var inte lätt med tanke på att vi bodde i tätt bebyggt område med många hundar. Sen var han otroligt osäker på sig själv gentemot andra hanhundar då han har varit utsatt för 3 hundattacker ifrån andra hanhundar och det resulterade i att han försökte försvara sig så fort han upptäckte att det var en hanhund. Det kvittade hur snäll den andra hunden var för den skulle helst dö. Så efter noggrann övervägande och konsulterande med en veterinär så valde vi att kastrera honom. Men kan säga att vi ångrar inte det nu för vilken förändring som har skett, nackdelen är att han har otroligt lätt att gå upp i vikt vilket har gjort att mamma får motionera honom lite mer.

Jag är helt klart för kastrering! Förstår inte varför vi i Sverige ska ha just hundar okastrerade trots att dom inte ska gå i avel när det är en självklart att kastrera tex katter och hästar som inte ska gå i avel.

Min äldsta är kastrerad vilket har varit positivt på alla tänkbara sätt. Han är mer harmonisk, tryggare med andra hundar och ännu bättre driv och fokus på träning/tävling.

Min yngsta är i nuläget okastrerad eftersom han snygg, frisk och framför allt har ett helt gudomligt temperament som tyvärr inte är allt för vanligt inom rasen. Men jag är lite sugen på att kastrera honom ändå för att få mer fokus i träningen.

Också kommer det troligtvis flytta in en tikvalp i vår så då måste jag ju ändå kastrera henne eller yngsta hanen så småningom. Så då blir det troligtvis hanen först och sedan tiken också om hon blir det minsta besvärad av sina löp. 

Enda tråkiga är väl att det kostar pengar och att man måste ta uppehåll från tävling/träning ett tag.

Vår familjehund som är 12 år nu är inte kastrerad och han ylar också om nätterna, matvägrar och tassar ut i hallen hela tiden när där finns löptikar. Det blev mycket bättre när han flyttade ifrån stan!

Det är sånt här jag vill undvika, att han ska gå och vara ängslig när han ändå inte kommer att få utlopp för sina hormoner. 

Det går så snabbt nu.. Sigge har aldrig varit intresserad av tikar innan, inte på det sättet. Men idag fick han för sig att han skulle jucka hål i ryggen på en amstaff-tik. Han gav sig verkligen inte och slutade helt att lyssna på mig. Sånt får mig att verkligen vilja kastrera, helst idag!

Mitt tvivel  och rädsla kommer ifrån sånt som du pratar om #2, just komplikationer som kan ske.. Vill ju bara min lille skrutt väl!

Jag umgås mest med tävlingsfolk och där är kastrering väldigt väldigt vanligt bland både hanar och tikar och än så länge är det inte en enda som råkat ut för komplikationer.

Jag tog öder en tik från en uppfödare och hon blev kastrerad omgående dels för att hon inte skulle ha fler valpar och även för att jag hade okastrerade hanar. Min Cairn terrier som är 2,5 år har aldrig haft mer än 1 testikel därför kastrerades han strax efter han fyllde 1 år. Jag har haft hundar tidigare som jag har kastrerat för att få dem lite lugnare. Jag har aldrig upplevt något negativt med att kastrera en hund. Jag är för kastrering om inte hunden skall ställas ut eller vara med i avel.

Jag är lite kluven. Jag tycker egentligen inte att man ska skära bort saker i onödan om det inte finns en medicinsk anledning att göra det. Å andra sidan har jag bara haft tikar. Om jag hade haft en hane som beter sig fullständigt odrägligt i närheten av löptikar så kanske jag hade haft en annan åsikt.

Min nuvarande tikvalp tänker jag inte kastrera. Förra tiken fick livmoderinflammation och var tvungen att kastreras. Hon fick inga men av det, förutom att hon gick upp i vikt.

Min Cairn kastrerade jag för då fick jag ut stenen som satt fast längre upp som i sig hade kunnat ställa till problem.

En kompis till mig har en pitbull som är ganska osäker (både genom avel och bristande socialträning). Det är ingen hund jag rekommenderar henne att kastrera så länge han fungerar bra som "intakt". Samma sak med tikar.

Jag tror det är Per Jensen (bl.a) som menar på att kastrering av väldigt osäkra hundar är en stor nackdel då tex löpen på en tik har visat sig ha positiva effekter när det kommer till känslomässigt mognad att hantera olika situationer.

Sen är jag för kastreringar rent generellt.

#4 Med tanke på att han är 12 år är inte knipsa kulorna ett bra alternativ. Har du funderat något på kemisk kastrering?

#10 Förlåt om jag var otydlig, min Sigge är 7 månader.😃 Vår familjehund (egentligen pappas) är 12 år och han har alltid haft problem, vill undvika de problemen men min egna hund.

Vi kommer kastrera vår valp när han är tillräckligt gammal. Anledningen är enkel, vi ska inte ställa ut eller avla på honom och vill ha en lugn hund som inte blir helt till sig så fort löptikar är i närheten. Förstår inte riktigt allt tabu i Sverige om att kastrera hundar när i princip alla hästar och katter kastreras som inte ska användas i avel. Och nej, man ska inte skära bort saker i onödan men i mina ögon är kastrering så pass vanligt att nästan kan räknas som "naturligt". Dessutom har vi en tik som är dubbelt så liten (+ kraftigt underbett och lätt felvinklade framben) som valpen kommer bli i vuxen ålder så det skulle absolut inte vara roligt om det råkade bli valpar mellan dem! Om man bor helt öde i skogen med sin hanhund kanske man inte överväger att kastrera sålänge man inte låter sin hund träffa löptikar. Men bor man bland folk med andra hundar och inte tänker avla på hunden så ser jag både för hundens skull, "medhundarnas" skull och grannarnas skull att man kastreras.

#11 Det var familjehunden jag tänkte på. Jag tycker inte att det är sjyssta att låta en hund (som inte ska gå i avel) bli så påverkad av områdets löptikar.

I mina ögon kan kastrering aldrig nånsin bli "naturligt".

Yay.

Kastrerade Teemo vid 8 månaders ålder, dels för att han inte skulle bli tikgalen och dels för att han inte skulle gå i avel. Min familjs hund är inte kastrerad och han är rent vild runt tikar…

Tack alla för era ärliga åsikter!🙂

Vi kastrerade våran förra när han var runt året. Han var helgalen när det var en löptik  i närheten.  när grannen 2 gårdar nerdanför oss ( bor i radhus. ) höglöpte sov inte hundskrället på 2 veckor. utan låg och pep vid dörren.. vart mycket lugnare efteråt och struntade i tikarna nästan helt. ( vid höglöp när man träffa något ute var det intressant men inte annars.)

så ja ska man inte använda hunden i avel så kastrera.  ( har nu en okasterad hund som om det går avlas på såsmåning om. )

#17 Naaw! Stackars vovve som inte fick ro till att sova.. :( Men detta har helt släppt sen han blev kastrerad?

#18..  ja det släppte.. Han kasterades i jan förra året och vart bra och funkade bra ända till mitten av maj. ( då rymde han och var påkörd tyvärr)

 #19 Oj.. Jag beklagar.. :(

Hej vi har också funderingar på kastrera vår Bosse ,han är ett år nu och han har börjat å gny å gnälla vissa gånger när vi är ute och drar väldigt dessa tillfällen tror vi att det är löptikar i när härheten .sen vill han gärna rida på vissa särskilt de som egna hundar jättejobbigt .detta har han börjat med de senaste månaderna och ibland så gnyr han jättemycket inomhus utan anledning sen vissa dagar är han hur lugn som helst .vi ska ej avla på han så vi har stora funderingar på kastrering ,det verkar som om han tycker det är jobbigt själv när han springer omkring och gnyr bort å fram i huset

Jag kastrerade min kille tidigt. Jag arbetade i ett stall där han gick i flock med resten av personalens hundar, vilket uteslutande bestod av tikar. När dessa löpte blev min lilla valp vuxen över en natt. Förutom att försöka para tikarna så fick han olika stressbeteenden. Sådant här kan lugna ner sig med åldern och det är inte alls säkert att han skulle ha mått lika dåligt vid löp idag. Men jag valde att göra det som jag ansåg vara bäst för honom. Fanns två alternativ. Kastrera och låta honom vara med i flocken, alternativt avgränsa honom och låta honom vara sönderstressad. 

Idag jobbar jag inte kvar och Ture har hunnit bli snart 3 år. Vi har flyttat till Göteborgs innerstad och Ture trivs som fisken i vattnet. Hade han varit påverkad av löp hade det inte fungerat att bo så hundtätt.

Med Ture ser jag bara fördelar med kastrering. Han fungerar ihop med de flesta hundar och bryr sig inte om löptikar. Att han skulle gå upp i vikt lättare är inget jag märker av. Jag kan tänka mig att mitt val har besparat oss många relationsduster. En hormonstinn jrt som drar på löptikar är inte kul i innerstan. Nu har jag istället en liten kille som är väldigt följsam och lyssnar i alla situationer. 

Tror alla hundägare måste tänka efter själva vad som passar deras hund och de själva. Tycker inte att det är fel att kastrera hanhunden utan medicinska orsaker. Om det för hunden/hundägaren leder till en enklare vardag med mindre stress/hormonrelaterade problembeteenden känner jag: varför inte?

Det generella problemet jag känner med kastreringar är att många (lata) hundägare tror att det kommer att lösa alla problem (även dem som inte är hormonbaserade). Hunden ska tex sluta jaga vilt, skälla på ytterdörren, dra i kopplet…

Nu var det absolut inte riktat till någon här inne. Mer en allmän åsikt som kommit av samtal med personer/inlägg på internet. De är i stort sett lata. Det som behövs är ofta mer motion och mental stimulans.

#23 Jag håller absolut med dig! Finns en generell uppfattning om att kastrerade hanhundar skulle bli "lättare". Det stämmer ju till viss del, du tar ju bort könsdriften. Jämför t.ex. en valack och en hingst. Men i grund och botten kräver hunden lika mycket fysisk och mental stimulans som tidigare. Menar inte att man ska "lobotomera" hundarna. Utan de beteenden jag menar att kastrering hjälper mot är just de som är relaterade till könsdriften. En hund som hela tiden (ursäkta språket) är askåt skapar frustrationer i kroppen som inte leder till något gott för varken hund eller ägare. Slipper man som ekipage dessa beteenden så blir det både enklare och roligare att ha en aktiv vardag med sin hund.

Nästa hund jag köper kommer förmodligen vara en tik, och av vallhundstyp. Men hade jag köpt en hane hade jag valt att inte kastrera. Dels för att jag känner mig såpass erfaren att OM jag hade fått ett av de "värre" exemplaren hade jag kunnat jobba igenom det. Och dels för att ha kvar "trycket" som jag upplever att kastrerade hundar kan förlora. Dessutom befinner jag mig inte i samma situation som då jag kastrerade Ture. Då hade jag absolut gjort samma sak igen. 

Någon skrev högre upp att kastrering i vissa fall kan förstärka problemen, och där håller jag med. Har erfarenhet av hundar som har haft problembeteenden som man valt att kastrera, och det har bara blivit värre. Detta har handlat om osäkra hundar. När man "rubbar" testosteronnivån kan hunden bli ännu mer osäker och utåtagerande. Så enligt mig gäller det att se vad hunden har för problem. Och som sagt, jag kastrerade Ture eftersom jag ansåg att det skulle göra hans tillvaro bättre.

Ett mycket intressant ämne, blir alltid intressanta diskussioner! :)

Jag vet precis vad du menar med "att förlora trycket". Men om det händer eller inte beror i grunden på om "trycket" är hormonbaserat eller inte.

Sen handlar det ju inte enbart om erfarenhet om man väljer att låta nya (hypotetiskt) superjobbiga hunden vara intakt. Det beror ju i grunden på HUR hunden mår.

Men att kastrera "bara för att" hanen kanske blir jobbig när könsmognaden kommer ser jag ingen direkt vits med.

Fast jag har upplevt precis tvärtom, att trycket generellt ökar! Känner väldigt många som tränar och tävlar aktivt med sina hundar och där har de som kastrerats fått mer tryck och fokus när könsdriftent försvinner och energin istället läggs på annat arbete. Känner faktiskt inte en enda som blivit segare eller tappat stinget. En främsta anledningen till att jag är sugen på att kastrera även yngsta (som tyvärr är väldigt snygg och typ världens trevligaste russell) är just att han inte har tillräckligt med motor i nuläget ;-)

Med hanar upplever jag det som att kastreringen gör att de släpper fokus på snuskeriet och istället får bättre kontakt och teamkänsla med föraren. Som med tikar. Fokuset på det man ska göra blir oftast större. :)

#26 Min granne tvingades att kastrera sin ena newfoundlands hane (många år sedan) pga sjukdom. Han var inte samma hund längre. Seg, loj och allmänt lugnare (med inte på ett positivt sätt). Han tappad i stort sett allt driv.

Så om du får den effekten du pratar om eller inte beror på om motorn främst kommer från könsdriften eller om könsdriften tar fokus från motorn som kommer från hundens egna personlighet (eller vad jag ska kalla det).

Därför skulle jag hellre rekommendera en kemisk kastrering för att sedan kunna utvärdera (så att du inte står där med en hund som har sämre motor än innan kastreringen).

#28 jag tänker att den risken borde vara större bland raser som enbart är avlade på sällskap och utseende eftersom det kanske inte finns så mycket kvar när könsdriften försvinner? Hos en jakthund/vallhund mfl så finns ju en stark instinkt som inte alls är kopplas till könsdriften och som rimligtvis borde bli drivande när könsdriften försvinner?

Fast det är bara min helt egna vilda gissning :-D

Det skulle förklara varför jag bara stött på kastrater som fått mer motor och fokus. Vill man satsa på agility så väljer man ju nästan alltid en ras ur en arbetande grupp.