Oj, många som läst men inga kommentarer.. Jag HAR verkligen en skruv lös med andra ord. :(

Känner du irritation när du ser honom så tycker jag du kan ge honom ett bättre hem, där han åtminstone är uppskattad.

Jag kan ibland vara superirriterad på lilla Mercedes med men det brukar gå över ganska snabbt. Kämpa på, det löser sig nog snart och till slut blir det säkert superbra.

Jadu, jag vet inte riktigt vad du vill ha för kommentarer på det hela. Men själv anser jag att när man väljer att ta på sig ett så stort ansvar som att skaffa hund, ett litet liv som är helt beroende av sin ägare, så ska man ha tänkt igenom köpet noga och länge. Det är lätt att ånga inpuls köp i efterhand. Men då får man bita i det sura äpplet och ta hand om det lilla livet, älska det och vårda det som de förtjänar. Eller leta upp ett nytt kärleksfullt hem som älskar och tar hand om hunden, ger dem ett långvarigt hem.

När jag köpte Dino, min borzoi kille på nu 9 månader, så var det köpet planerat i några år. Jag hade letat kennel länge, läst all information som går att hitta på internet, sett filmer, bilder och var helt 100% säker på att den här hunden vill jag ha. Jag tog inte första bästa valp, jag satt och rensade annonser tills jag hittat den som kändes rätt. 

Det jag tycker du ska göra är att: Ge inte upp, ta dig igenom valp perioden, ha roligt, träna, ge valpen kärlek och bygg upp bandet med den 🌺

Kanske åter hårt, men alla människor passar inte att ha hund. 
Har läst flera trådar där du uttrycker irritation och uppgivenhet. Din hund är värd ett hem där den är önskad och älskad.

Tack för era inputs. Måste tillägga att jag tar hand om hunden på ett bra sätt och han får gos också. Jag lämnar detta forum tills jag kan bidra med något positivt istället! Ha det gott alla!

Valptiden är riktigt jobbig. Och jag förstår dina känslor, jag kände det samma när jag hade min förra valp. Men bara man håller fast vid träningen och är konsekvent så tar man sig förbi det. Det är hemskt att ha kiss och bajs överallt, men din hund är bara 8 månader än så länge, jag har hört om flera som inte varit rumsrena förrän efter ett och ett halvt. Du klarar det… 

Sen om du bestämmer dig för att omplacera honom så gör du det, det är ditt val. Det måste vara ett beslut DU tar, inte bara för att någon skriver det på ett forum. Men jag är helt övertygad om att du kommer klara det till slut. Bara du kämpar på!🤗

Tack gulliga Gia! Ja, jag ska klara det! Han är fin i grunden min hund, och jag älskar ju djur och hundar. Nu blir det positiva tongångar här hemma och timer ska ställas för kissrundor och fortsatt mkt beröm. Mina flickor älskar honom mycket dessutom. :) Vi ses!

Jag tog en vuxen hund som är allt annat än enkel. Men jag är beredd att strypa honom vissa dagar. Jag vill inte se honom. Skulle jag avliva honom för det? Nä. Det är bara att ta nya tag imorgon.

Nu är vår situation ganska extrem. Att omplacera Ludde är inte ett alternativ. Han ska stanna hos mig tills han dör. Men att bli less vissa dagar/perioder när ingenting fungerar är helt normalt. Det ända du kan göra är precis det du tog upp i #8. Hitta praktiska lösningar som gör det enklare för er. Tex en timer för kissrundorna.

Det tog nästan 1 år innan Ludde tydligt kunde säga att han behövde gå ut. Innan dess kom han mest och tiggde uppmärksamhet, och förstod inte jag vad han ville, gick han och bajsade i badrummet. Hur less tror du att jag blev? ;)

Skriv ett inlägg på praktiska punkter som du känner är jobbiga, men en målbeskrivning (vad du vill uppnå rent praktiskt) så kan vi försöka hjälpas åt att komma på praktiska lösningar.

Jag tyckte också att valptiden var jättejobbig emellanåt! Det var inget impulsbeslut att skaffa en hund, och jag var inställd på att det skulle vara jobbigt i början, men det var ändå svårt att föreställa sig exakt HUR det skulle vara. Jag var inte heller beredd på att det skulle bli så känslosamt emellanåt - frustrationen när inget funkade och det bara kändes som om allt jag gjorde var fel. Men sen blev det ju lättare med tiden!

Om du har möjlighet skulle du ju kanske kunna be att få hundvakt en dag eller t.o.m. en helg bara för att få släppa ansvaret och hundtankarna en liten stund. :)

Så kämpa på, så blir det nog bättre!

Jag har lyckats bra med våra hundar under valptiden med bestämda tider för rastning. Morgonturen börjar alltid med att väckarklockan ringer, jag har aldrig frångått det, inte ens nu när de är vuxna. Du skall försöka undvika att haka upp dig på de gånger som valpen gör sina behov inne utan glädjas över de gånger valpen faktiskt gör sina behov ute. Det viktiga är att du observera om valpen verkligen vet att den skall göra sina behov ute, missar inomhus kan alltid förekomma lång tid framöver. Jag är säker på att du kommer att lyckas till slut.

Vicks, hur har det gått? 🙂