När jag gick valpkurs skulle vi "prova på" spår, personsök och uppletande med en inbiten bruksmänniska. Mot alla hundar var hon jättetrevlig och lärde sig namn, förutom med Doris. Hon var "den där Jack Russelln" och fick inte ens en ärlig chans att testa på, för "dom kan ju ändå inte". Väldigt tråkigt bemötande, speciellt när Doris var den mest arbetsvilliga i den gruppen! Detta har gjort att jag inte kommer gå någon bruks/lydnadskurs för SBK, utan tränar hellre själv. Tråkigt.

Annars har jag inte mött några fördomar direkt. JAG kan själv känna mig fördomsfull när jag möter personer som har en hyperstressad och understimulerad JRT. Men det är ju mest fördomar mot "okunniga" ägare, och inte mot rasen i sig..

"Små ilskna djävlar som man inget kan lära." - JRT har temperament men är ytterst läraktiga + att de är hur gosiga som helst och visar sin kärlek genom att pussa och slicka en i ansiktet. Hanar visar dock inte så mycket kärlek mot varandra dvs pussar inte varandra i ansiktet utan "biter ihop" dem, typ. Många är de tillfällen då jag skakat loss en Russell från en annan genom att lyfta i svansen. Är också ett tillfälle när man får försöka hålla sina egna kroppsdelar undan för annars är risken stor att man åker på ett misshuggsbett i deras upphetsning.

Vi har totalt 8 Russlar och bilden är på en av "urfäderna", Rullten, snart 15 år men fortfarande full fart. "Den gamle och havet" (i Lysekil i somras).

ettrig, elak mot hundar, skällig är vad jag hör mest

hade med birk på äldreboendet och det kom en från hälsocentralen, frågade är det en jrt?

ja svarar jag, han satt så fint bland alla äldre vid fikat. jahaaa en sån var det som bet min mops! det var det svaret.

jag förstår, jag hade också fördomar innan jag träffat lite folk, kennlar och varit på uts mm

när man ser människor som köper rasen efter utseende/strl så är det en understimulerad, dryg, skälling ettrig hund, jag har helt ändrat min uppfattning och har fastnat för min ras nu

vilket bemötande med Doris, här på bruks och kennelklubb så är mina grabbar jätte omtyckta fast dom inte är dom bästa alla ggr, inte i spåret iaf då yatzy kastade sig över pinnarna och tuggade och vrålade

Jag har fått höra att min jack russell är så snäll och go som om det var förvånande 

På valpkursen fick vi ett jättebra bemötande! Jag brukar skämta om Teas energi, kallar henne mitt lilla adhd barn vilket ledarna tyckte var kul men dom var också väldigt bra då dom såg till varje enskilds valp behov och kom med tips om hur jag ska aktivera och hantera mitt "adhd" barn

Jrt är ettriga, hoppiga osv. Energisk och går inte att lära något typ…

Lite tråkig attityd mot jack russells överlag tycker jag nog =(

Jag har också ofta fått höra "Åh, vad bra att du skaffade en sällskaps-JRT, de jaktavlade är så jobbiga". Alltså, finns det ens "sällskaps-JRTs"? Blir så förbaskad när de säger så. 

Min hund som fortfarande är valp har fått många kommentarer om att hon är "väluppfostrad" för att vara en sån ras, detta är av människor vi känner och som man träffat ute på byn. Men när vi kommer till hundkurser och annat så tror dom inte att wilda kan något bara för hon blir så glad och stimmig när hon ser andra hundar. Men det blir hon endast i kurstiderna.. Ett ex var förra gången då de sa att man skulle ha ögonkontakt i vardagen, innan maten, innan man ska gå ut och innan de tar godis osv. och då säger ledaren " fast det kanske inte går med en sån stimmig hund som eran", wilda kunde allt detta när hon var tio veckor och nu är hon sju månader, där kan man tala om fördomar…

Jag har mött alla de "vanliga" att de är ettriga, otroligt krävande (och där sneglar de på mig som är lite tjock att tja DU klarar inte att aktivera en sån), att de är skälliga osv. Mötte även en udda fördom att "alla" Jrt har en svart fläck runt ögat och det är sååååå fult sa personen. 

Annars har jag mest hört om Stacey att hon är trevlig, om än lite besvärlig då hon inte än går helt bra med hundar, men det blir framsteg i alla fall!

Har också fått alla dessa "varningar" innan valp-köpet! Sitter fotfarande med en klump i magen och undrar vad jag gett mig in på…… Inte vill jag ha en aggressiv, galen "adhd-hund" som biter alla och inte klarar av ett normalt vardagsliv. Samtidigt sitter jag här med världens underbaraste lilla valp som nu är sex månader och är otroligt läraktig och charmig. Jag kanske har lyckats få ett "sällskaps-exemplar", som någon skrev här😉

kände igen beskrivningen av hundkursen direkt, fick för mig att gå en valpkurs med den lille nye, eftersom jag bara hade haft vuxna i många år, Våran lille valp var jätte duktig och var den som snappade upp allt direkt, men han fick aldrig något beröm utan ansågs bara som jobbig därför att han var pigg och glad. instruktören varnade de andra deltagarna för att släppa ihop deras valpar med våran, vilket gjorde att de blev osäkra. Dock var de en hundägare som vågade, och det gick jättebra naturligtvis. Jag slutade kursen i förtid då jag inte kände något förtroende för den instruktören. I dag är grabben vår tre år och fungerar jättebra med alla hundar han har träffat hittills. Han har aldrig visat någon aggresivitet, men däremot  outröttlig energi och helt underbar🙂

När jag bestämde mig för att skaffa min JRT tik som då var 8 månader och saknade uppfostran och träning fick jag höra allt möjligt. "Du kommer inte fixa det som jobbar hela dagarna" (jag har med hundarna men dem ligger under skrivbordet medan jag jobbar). "Dem bara bråkar hela tiden", "det finns inga stop dem är vilda." Joho klart jag fixar det tänkte jag. Nu har jag haft henne i tre veckor och hon har redan funnit sig till rätta och gör som alla andra hundar som jag har med mig till jobbet. vilar då vi inte gör något hittar på egna saker om hon blir uttråkad utan att hitta på dummheter. Hur fick dem sina dåliga rykten? Jag kan inte fatta hur dem missförstås och då har jag ändå en 10 månaders "hulligan". Men jag tror att dem blir väldigt framåt när dem har ett mål i sikte. min blir skällig av andra hundar och om jag inte är snabb och lockar med godis till ett sitt så ska hon bara fram. Sånt kan väldigt lätt missförstås men som tidigare sagt så ligger det i ägarnas händer oavsett vilken ras det handlar om. Dessa hundar har MYCKET motor och då kan det slå över snabbt. De allra flesta Russlarna jag har mött har ändå varit riktigt härliga.

När jag gick min första valpkurs var wilda 3 mån och hade väldigt mycket energi, så hon fick bli den där jobbiga som hundtränaren inte vågade släppa lös osv. Det roliga var att vår hund var lydigast av alla, bara att hon inte riktigt kunde stå stilla. Blev väldigt orättvist behandlad på den kursen så vi gick inte vidare på unghundskurser där utan började gå en till valpkurs hos en etolog och problemhundskonsult. Hos henne har vi nu gått en valpkurs, spårkursen, unghundskurs och beteendekurs och wilda är en av de mest väluppfostrade på kurserna. Fick ett mejl av denna etolog om att det är så roligt med ekipage som gör något med träningen man får på kurserna och att vi har fått vår hund så lugn, harmonisk och väluppfostrad är helt otroligt. Det mejlet skulle jag vilja skicka till den första tränaren vi hade!!

Jag har varit en väldig motståndare till JRT 😞Dem JRT jag har stött på har antingen gjort utfall i sina koppel eller skällt eller varit otroligt ouppfostrade. Så nu när jag och sambon letade efter hund och vi valde först att det skulle vara en liten hund som skulle vara lätt att ha med sig då vi är ute och reser ofta så tänkte jag mig Dvärgpinscher, någon blandrasmix bland annat. Grundkravet ifrån mig var att hunden skulle klara av att tävla agility. Sambon tjatade och tjatade om att JRT skulle passa oss och speciellt mig och passade absolut oss efter våra aktiviteter, typ följa med på ridturer, skogspromenader och följa med oss på olika äventyr och agility. Jag var fortfarande inte övertygad pga dem JRT jag hade mött innan, vi pratade med min pappa som är hunduppfödare han skratta mest men gav oss värdefulla tips om vad vi skulle tänka på när vi valde uppfödare. Men sen i juni bestämde vi oss att det skulle bli JRT, fortfarande inte övertygad, haha. Den 30 juli åkte vi och kolla på Acke efter tips ifrån pappa om en hanhund som var till salu, mamman var suverän i psyket och pappan verkade framgångsrik utefter vad vi hitta för resultat ifrån honom. Så Acke fick följa med oss hem och jag kan säga det nu, jag ångrar inte att det blev en JRT. Hundrasen passar oss perfekt och ser fram emot att börja gå kurser till våren med honom, han har verkligen visat motsatsen mot vad jag har mött för JRT. 🙂Det kommer bli fler JRT framöver ;)

#13 tror det handlar om att det finns alldeles för många jrts som inte får den aktivering de behöver för att må bra

#14 Det tror jag med, men det blir ju lätt att rasen får fördomar som inte stämmer just pga ägare som inte tillgodoser hundens behov :)

Var på en släktsammankomst i helgen med Stacey då vi reste långt. Under den fick hon ha munkorg då det var en valp där och ett stirrigt barn som hetsade hundarna hela tiden, så för säkerhets skull blev det munkorg på. Inte värre än så. 

Men då sa min Fasters man att "Sånna där Jack Russells är för skarpa för att ha som sällskapshund. De funkar inte bland barnfamiljer!"

Hmm de skulle bara se Stacey annars. Som älskar barn över allt annat. Och som är sjukt nöjd som sällskapshund bara hon får ordentligt med motion. Blev lite irriterad, speciellt eftersom hon uppförde sig exemplariskt annars.

Naturligtvis stöter man på mycket fördomar. Utöver Jacke så har jag även en Tysk Jakterrier som är MYCKET vassare än jacken.

Tyvärr så tror jag inte bara att rasen är missförstådd, utan att den många gånger har drabbats av "fel" ägare.

Vi har en liten och gullig ras. Små och söta raser drabbas allt för ofta av vad jag väljer att kalla för småhundssyndrom. 

Jack Russeln är en hund som kräver mycket stimulans och disciplin. Får den inte det så får vi ett klockrent exemplar på "missförstådd hund". En hund som är aggressiv mot andra hundar, tjurig och skäller.

Ge din hund vad den behöver och du kan få en hund som presterar lika bra som vilken brukshund som helst!

Men, självklar kollar folk lite snett på mig när jag kommer med min russelhane på lydnadstävlingarna … ;-)

Går på lydnadsträning nu med Stacey och hon sköter sig för det mesta bra. Fast jag tycker att det märks att tränaren tycker att Russlar är lite dryga… Hon liksom, tittar lite snett på oss emellanåt.. Och blir förvånad när Stacey ändå sköter sig bra…

Det jag har hört är att de är ettriga och jobbiga. Ettriga, visst, de har anlagen och självklart har en hund med etteranlag potential att bli jobbig. Men Edgar har slått hål på iaf mina polares fördomar, även min bästa vän som först rådde mig att inte skaffa en. Men Ed har blivig uppfostrad av mig, som är minst lika ettrig, och min andra hund, världens perfektaste schäfer/bordercollietik. På så vis har han blivit HUND och inte bara terrier. :) Att de inte går att lära något har jag däremot ALDRIG hört. Folk, alla, har bara sagt att de (även om de är skälliga och envisa) är väldigt intelligenta och lättlärda, som riktiga cirkushundar.