Jag skulle hålla hundarna kopplade med ett relativt kort koppel, alltså inget flexi.

I övrigt behöver du inte oroa dig nämnvärt, jag har haft varg på tomten när jag kom ut med tikarna och vi lever.

http://www.lansstyrelsen.se/orebro/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/rovdjur/vargfolder.pdf

Ja, jag tror inte vargen är farlig. Den är nog otroligt skygg, men har man oturen så kan man ju möta den när vi är ute och det vill man helst undvika.

Då får det bli koppel idag när vi vandrar i skogen och det är nog lika bra han har betett sig lite märkligt dem senaste dagarna när han varit i skogen.

#3 Man ska nog åtminstone se vargen som potentiellt farlig för en lös hund. Det är lika bra att ta det säkra för det osäkra.

Jag älskar våra vilda djur men har enorm respekt för både varg, lo, vildsvin och älg när det gäller att ha hunden lös. Min lapphund har en del jaktinstinkt och stort intresse för andra hundar, svårt att säga hur reaktionen skulle bli om den "riktiga" Canis Lupus dök upp i skogen.

Ja, man vet ju aldrig hur en varg reagerar när den möter en lös hund. Tror mig ana Ackes reaktion om han skulle möta en varg och den är inte bra, han har ju bara lek i huvudet :/

Jag har också respekt för våra vilda djur, speciellt för vildsvinen som börjar bli väldigt närgångna hos oss och inte skygga för fem öre.

#5 Precis som vår hund. Intensiv nyfikenhet, lek och lite jaktinstinkt verkar vara det han får i huvudet när han ser alltifrån älgar till harar. Det är dumt att utsätta en sådan hund för ett potentiellt vargmöte.

Vargar är trots allt vilda, formidabla jägare.

Det är likadant med svinen här, det går knappt gå 100 meter i skogen utan att se spår efter deras framfart. Grannen blev jagad av en stor galt när hon var ute med deras smålandsstövare. Lapphunden är tyvärr (i det här fallet) känd för att sällan backa. En sådan egenskap kan göra mig nervös just när det gäller möten med vilda djur.

Jag skulle nog haft hunden i kort koppel så som Vildvittra föreslår. :)

Japp, kort koppel blir det :)

Prata med min sambo nyss och han tyckte inte det var så farligt så jag skulle inte mesa utan låta Acke springa löst. Väljer att inte lyssna på hans råd idag.

Skulle också hålla min hund kopplad, men tror inte din hund skulle göra lekinviter. Min lilla träffade på en räv utanför stallet (där han annars vaktar som en galning), först stod han som paralyserad och sedan sprang han skällandes därifrån. Om inte vinden ligger på åt helt fel håll kommer han känna att det inte är en hund. Min är inte ett dug feg och älskar andra hundar.

Jag kommer från Värmland där mitt föräldrahem ligger mitt i mellan två vargrevir. Vi får någon enstaka vandrare i skogen, oftast ungdjur som blivit utstötta ur flocken. Men har du inget revir där du bor kan du nog näst intill vara säker på att den är några mil bort nu. Men jag vet hur det känns och vi har alltid hundarna kopplade några dagar efter att någon observerat varg, bara för att vara på den säkra sidan :)

Vargen hade synts till i Visseltofta som ligger lite utanför Osby. Vilket betyder om den gör som alla andra vargar att den är på väg ner i Skåne.

Pratade lite med min svärmor igår och hennes väninna hade stött på vargen och den var inte skygg. Hon hade stannat för hon trodde det var en lösspringande hund men när vargen närmade sig bilen så såg hon att det var en varg. Den nosade runt på bilen innan den fortsatte, vet dock inte om detta är sant. Tog det där med en nypa salt när hon berätta det.

Hon berätta också och det har min sambo också sagt att vargarna som vandrar ner mot Skåne brukar uppehålla sig i skogarna runt omkring oss ett par dagar innan dem fortsätter sin vandring neråt. Här är rätt mycket vilt, så det kan vara en förklaring till att dem "pausar" här.

Däremot la jag märke till något mycket märkligt igår hos hästarna, vi skulle fodra vår häst och ger då dem andra lite hö för att dem också ska ha något att tugga på. Men ledarhästen kom inte in i stallet och när hon kom in så åt hon upp snabbt, hon är den som alltid tar längst tid på sig att äta, innan hon ställde sig utanför stallet och höll vakt. Antingen så var där vildsvin i hagarna eller så var det något annat som gjorde henne vaksam, men har faktiskt aldrig sett henne så orolig och vaksam som hon var. 

Det blir koppelpromenad nu ett par dagar innan man vågar släppa honom lös, vi har inte några bra öppna ytor där man kan släppa honom och ändå ha koll ifall något kommer lunkandes. Här är mest skog och åter skog :P

Det låter som en ungvarg om den är så oskygg och nyfiken, det är läskigt det där! Speciellt om hästarna också börjar bli vaksamma. Du gör rätt som håller hunden kopplad tills vargrapporterna slutar droppa in och du känner dig helt hundra. Jag är själv osäker på hur min utåtriktade jack russell skulle reagera vid vargmöte. När jag var hemma i Värmland över jul stack hon för första gången utanför synhåll för mig i skogen, det varade bara några minuter men det kändes som en evighet och direkt kommer rädslan att hon spårat upp varg! Dock kom hon tillbaka med livet i behåll :)

Ja, det där med att man inte vet hur hunden reagerar vid mötet vet man inte förrän det händer :/

Men vi gör roliga aktivitetspromenader istället och tränar ögonkontakt som jag tycker han är väldigt dålig på så det kommer nog bara vara nyttigt för både han och mig att gå koppelpromenader :P

Tycker det låter som du hanterar det hela bra :) Tror inte man behöver vara rädd för varg men det skadar inte att va försiktig :)

Jag är inte rädd men visst det kanske inte det man direkt vill träffa på ute i skogen men jag vill inte möta vildsvin heller och det har jag gjort ett par gånger när man har varit ute och ridit sen jag flytta upp hit.

Men så har man bott på "slätten" i Skåne och där kom aldrig någon vandrade varg eller jo, i vintras så var den en varg som sprang i Falsterbo som passerade igenom vår by när den vandrade upp mot Halland igen. Men man tänkte aldrig att man skulle behöva tänka sig för som man känner att man behöver göra nu.

Sen i somras då jag flyttade upp till Norra Skåne så har man fått lära sig hur man undviker vilt, bland annat älg och vildsvin. Men när det kommer en vandrande gäst ifrån Norra Sverige då börjar man ju undra hur man ska bete sig :P Man har läst så många påståenden så man vet inte vad som stämmer eller inte :)

Jag har hört både att en vandrande varg sällan anfaller en hund då dom inte är inne på "sina" egna revir men så har man hört att dom anfaller hundar ifall dom möter dom och känner sig hotade.

Så kändes lika bra och fråga andra som har erfarenheter, hur dem brukar göra :)

Med en jack russel behöver du väl inte oroa dig för någon fjuttig liten varg? 😉

Skämt åsido håller med de andra om kort koppel.

Hur har det gått, är vargen borta? :) Nu är det säkert försent att svara men gör det iaf ;) Var det mig det gällde skulle jag ha haft Märta kopplad i kort koppel. Hon är en väldigt glad och social hund som troligen sprungit fram till vargen och viljat leka eller markera att det här är minsann hennes väg och den får inte vilken hund som helst gå på eller attackerat den om hon kände att jag blev rädd för att försvara mig. Vad hon än gjort hade det förmodligen slutat illa. Så jag skulle ha nöjt mig med kortare promenader i kort koppel.

Förra veckan hade naturvårdsverket säkrat spår och avföring ifrån en varg i grannkommunen (Hässleholm) så jag antar att vargen är på väg ner mot Österlen.

Acke har fått vara lös stundtals och kopplad stundtals, bra träning för han brukar sällan få gå i koppel i skogen så det har varit en hel del protester mot att matte har varit så tråkig. Han har börjat acceptera läget nu, så det har faktiskt varit nyttigt. Nu har vi äntligen fått snö så det gör att man ser längre in i skogarna och kan se djur på ett helt annat sätt, vilket gör att Acke kan få vara mer lös. Samtidigt känner jag att man inte kan gå runt och vara rädd för att möta varg när man har tio gånger större chans att möta vildsvin eller älg. Så varje gång vi går ut i skogen så känner jag efter hur pass lydig Acke har bestämt sig för att vara under dagen och hur jag känner är lämplig för just den dagen innan jag bestämmer mig för att släppa honom :) Detta har gett mig en bra tankeställare, rådfråga ett par andra som tyckte det var märkligt att jag våga släppa Acke lös i skogen när jag visste att vi har så mycket vildsvin men sen fegar när det gäller varg. Men det är en risk att släppa en hund i skogen vare sig det finns varg eller inte och det vet jag. Men nu har jag fått tips om hur jag ska göra ifall man möter varg i skogen, både när Acke är lös eller är kopplad och det var det jag var ute efter :)

En rolig sak är att i samband med att dem bekräfta att vargen befann/befunnit sig i Hässleholm så har dem nu hittat och säkrat spår efter Lo i Osby, så vi kanske kommer få tillbaks Lo till oss. Det komiska är att man är inte alls lika "rädd" för Lo.

Jag har ju inte varit rädd för vargen, men man vet inte riktigt hur man ska göra i skogen, Lo är väldigt skygga och söker inte upp kontakt med människor så som vargen gör. Det kan ju vara det som gör att man inte reagerar samma på Lo. Nu är kanske inte alla vargar kontaktsökande, men denna varg har gått fram till personer som sitter i bilar, undersökt bilar som har stannat för den. Vargen har beskrivits som orädd och känns som just den vargen skulle kunna vilja ta kontakt med en lös hund, men man vet ju aldrig :)

Jag har alltid hunden kopplad. Tar med mig försvarsutrustning såsom gastuta, svampkniv och tjock vandringsstav.  Senast i söndags träffade vi på spår av två vargar. Måste vart jättestora för det var över 2 meter mellan fram och baktass. Min hund kände vittringen av dom. 

Jag är ute ofta men har aldrig stött på en varg, bara sett spår och hört några vargvalpar gläfsa.

Nu påstår sig någon sett en varg bara några kilometer härifrån. Och han säger sig vara säker på sin sak.

En liten hund som Fia skulle ju vara som en liten munsbit för en varg. Undrar hur hon skulle reagera. Hon som vill hälsa på alla hundar hon ser…

20# Inte kul med varg i trakten. Men det ska väl vara ganska okej ändå om man har hunden i koppel? Man kan väl jaga iväg dem ganska bra då?

Hund i koppel är nog sällsynt att vargar anfaller, men dom kan visa intresse och följa efter på behörigt avstånd har jag läst i olika diskussioner.

Håller med 22. I koppel är det nog inte så stor fara, men om man har den lös är det en annan sak.

Varför ska man ha _kort_ koppel? :s Nu är det här bara mina tankar, men jag tvivlar på att en hund skulle vilja leka med en varg. Jag tror att rädslan för det vilda är djupt inpräntat i våra tamdjur. T.ex en häst skulle ju aldrig försöka bli kompis med en varg, så varför skulle en hund det?

#24 Ett långt koppel placerar hunden långt ifrån människan och ger då vargen intrycket av att vara fristående från människan. Dom ser inte linan.

24# Tror inte direkt att man kan jämföra häst och hund så där. Hästar är ju bytesdjur och i dem är det naturligt att fly, men hundar kan vilja leka med vargar, hur dumt det än verkar. Sen är det inte säkert hunden upptäcker vargen förrän den är för nära. 

Precis som 25# säger så syns inte heller linan. 

Själv kan jag tänka mig att om jag vet att det finns varg i trakterna så hade jag velat ha kort koppel på min hund, för att det känns säkrare. Jag är inte speciellt orolig för vargar, men kommer den nära ägaren och hunden i koppel så är det betydligt lättare att jaga iväg den än om man ser den vara på hunden ett 20-tal meter bort. Så tänker jag :)

En orsak till varför hunden ofta råkar i trubbel när den möter en varg, är att hunden underordnar sig vargen. (Lägger kanske sig ibland på rygg och blottar magen för att visa undergivenhet) Vargen underordnar sig inte, den hugger nästan direkt om den är på tillräckligt nära håll och om hunden då redan ligger ner med blottad mage, så är den ju illa ute. 

Betten brukar ofta vara runt hals, mage (vid undergivenhet) och skinkan (vid flykt), men sen äter dom ofta upp hela hunden, så det blir inte så mkt kvar.😕

27# Jo precis… Lagom kul att hitta en halv hund sen. Nej fan vad hemskt.

Då går larm om varg återigen i närheten, denna gången ska en tacka ha fällts i Visseltofta. Alltså har antingen samma varg/vargar rört sig uppåt igen ifrån Hässleholm eller så är det en ny varg.

Vad tråkigt! Verkligen lesamt :(

Börjar bli lite tröttsamt med alla larm om varg, nu låter jag Acke vara lös bitvis i skogen så han kan ösa ur sig den mesta utav energin. Förhoppningsvis (och dessvärre) så håller sig vargen till fåren. Nu har ju huggormen också vaknat till liv och enligt alla som bor här så är det ormtätt här :/ Jag som har ormfobi, så det kan bli intressant och hoppas verkligen inte Acke är så nyfiken på orm så han stör dom :/

31# Ja det låter verkligen inte roligt! Varifrån har du hört att vargen finns i närheten? Är det säkra källor eller bara rykten?

Orm är inte okej. Hatar dem.

Tidningen skrev det, men jag kollar alltid länsstyrelsen också för att vara säker.

http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/nyheter/2014/Pages/sannolikt-vargangrepp-i-osby-kommun.aspx

Nej, du skulle ha sett mig när jag tog foto på en mini snok som jag trodde var död. Problemet var att när jag reste mig upp och gick ifrån så ringla den iväg, lite panik där. Sambon "tröstade" mig efter att sett bilden som jag skicka iväg sms att det troligtvis var snok. Sen när vi fortsatte vår väg hemåt så kom det två ringlade små snokar till och gissa om Acke som inte fatta något fick hänga med i mattes tempo hem. Gick inte i skogen på en vecka efter det :/

33# usch då verkar det ju inte bara vara ett rykte eller så då :(

Nej jag kan tänka mig det, jag hade mitt första roadkill härromdagen med en kopparorm. Lite ssynd att det var just en sån för det är den enda "orm" jag står ut med.