Att träna för sök på en specifik lukt är inte rasbundet, så det har inte med att det är en terrier att göra. Alla hundar kan läras att leta på lukter, men hundar som är mycket doftintresserade kan vara mer lämpade. Men om det inte är något fel på hundens luktsinne, kan alla raser tränas på samma sätt.

Det har bland hundtränare varit mer eller mindre en yrkeshemlighet hur man gör, men det handlar om två moment. Det ena är att göra det doftande till jaktbyte, så att det blir åtråvärt. Det är den lätta biten.

Den svåra biten är att separera doften, att lära hunden precis vilken doft man är ute efter. Då måste man ta bort den egna handens doft från sökobjektet, och det är ganska svårt.

Man kan alltså inte hantera det föremål som ska sökas, det som doftar det som man vill att hunden ska söka. I regel räcker det med att det doftande har legat utan att beröras i ett par veckor, för att det inte ska finnas någon aktuell handdoft. Man kan då hantera påsen som sökobjektet ligger i med tång eller pincett, och låta hunden leta efter det. Man kan också reta hunden med sökdoften om man kan undvika att lägga på sin egen doft. Man får lov att hantera det med tång, pincett eller en lång pinne som man inte har tagit i, i den ände där det doftande finns.

Retandet är den enkla biten. Man binder hunden stadigt i någonting som inte går sönder när hunden rycker och sliter, och så  hanterar man sökobjektet på ett sätt som får hunden att bli intresserad. Man kan börja den träningen med vad som helst, en trasa eller pinne eller något annat, så att själva dansen triggar hundens jakt- och attackbeteende. Man ser till att hunden kan känna lukten, men inte nå föremålet, och för det fram och tillbaka, kastar upp det i luften och sveper iväg det över golvet. Om hunden rycker och sliter och tjuter och försöker hugga det man leker med, så har man fått den intresserad.

Sedan gömmer man det som hunden ska leta efter, medan den fortfarande är bunden. Man ska alltså när det närmar sig skarpt läge aldrig hantera det doftande med händerna, utan det gäller lång pinne, tång eller liknande. Man får inte ha tagit i tångens aktiva ände.

När man har gömt sökobjektet så får hunden leta. Normalt ska den dyka på sökobjektet utan att springa runt och nosa. Den vet var det finns, det går inte att dölja en lukt. Den ska normalt kunna hitta föremålet inom någon sekund.

De första gångerna ska hunden få gräva fram föremålet och verkligen få ta det, och man kan kämpa lite om det. Det är viss risk att man blir lite nafsad, men man får låta hunden vinna, så man behöver inte riskera att bli biten.

Man ökar svårighetsgraden successivt, men en hund som har lärt sig en viss doft - knark, mögel, svamp eller vad man nu vill lära den att leta, ska om det är bra inte visa minsta tvekan när man har peppat den lite. Den ska normalt rusa rakt på föremålet för söket.

Före sök av det slaget kan man göra samma lek, slänga upp något i luften och leka med det, så att hunden blir peppad. Man ska då inte gå så nära att hunden blir klar över att man inte gömmer föremålet man leker med, utan den får leta efter det som tidigare är gömt, och som har den rätta lukten.

Med rätt förberedelser kan man få en hund som blir helt säker på att söka en viss lukt. Man kan göra det med flera lukter, men det är ungefär lika mycket jobb med varje lukt, och den svåra biten är att den lukt man är ute efter inte får kombineras med lukt av handpåläggning. Inte heller gömstället ska ha lukt av händer. Vi vill vara säkra på att hunden letar efter specifikt den lukt vi är ute efter.