Valptiden är intensiv men SÅÅ mysig! Ta tillvara på den. Och när valpen blivit stor och förhoppningsvis formad till vad du vill, har du en trogen bästa kompis. Det är det som är det bästa med att ha hund. :)

TS jag tror att det här : Ohh hjälp-tänket är ganska vanligt. Det är ett nytt liv du har tagit hand om, och det kommer bli annorlunda mot innan. Jag kände så när jag fick min hund, och då var hon ändå VUXEN!

Men det går över, jag lovar… Nu fattar jag knappt hur jag kunde vara utan hund alls! Och det är så otroligt givande med denna rasen med. Som är så arbetsvilliga och allround! 

Och valptiden är precis som tnoet säger väldigt intensiv. Men de där urgulliga, underbara, valptillfällena när allt är perfekt. Håll fast i dem så ska du se att det blir jättebra till slut! :)

Lycka till!🌺

Tack rara ni för era inputs! Uppskattas verkligen!

3# Det är därför vi finns… ;) Ja delvis i alla fall! 😃

Glöm inte en massa underbara bilder på honom sen! 🌺

Så har jag nog känt varje gång om jag ska vara ärlig, men ge det tid. Du kommer inte ångra dig 🙂

Jag tror det är en sån sak som folk inte vågar erkänna faktiskt. Men ja, det går verkligen över! :)

Ja så kan man känna ibland. Helst kalla kvällar när man står där i mörkret och vill bara gå in och hunden inte vill kissa utan står och tittar med frågade blick och undra vad hon skall göra. Men sen när man kommer in och hon kryper ner under täcket och man känner hennes värme mot min kalla kropp, så har man glömt dom tankarna. Lycka till med din valp du kommer få många fina stunder med honom.

7# Ganska så klockren beskrivning ;)

Tack igen hörrni! :) Känns mkt bättre nu när jag liksom fått bekräftelse på att det är ok och inte ovanligt att känna såhär - i början allra helst, så att säga.

Charlie blir 4 månader imorgon och vi har haft honom i en vecka drygt. Hittills har han lärt sig, "sitt" och "vacker tass". Plus att sitta ner och "fråga om lov" (= ögonkontakt + varsågod ) innan glupsk intag av mat. Detsamma gäller när vi kommer in utifrån och kopplet ska av. Måste erkänna att jag längtar tills han är rumsren.. Idag blev det en relativt lång promenad och lite lek/spring på en närliggande fotbollsplan. Jösses vad de däringa småbena kan springa fort! :D Så här trött blir man då (förutom då matte kommer med kameran, då måååste det ju kollas!)

Trött..

Åsido katten då som inte fattar hur man leker:

Haha gud vad fin han är! Kan förstå att du längtar tills han är rumsren verkligen! Men det är bara att envisas! Som min instruktör säger: Envisast vinner! 😉

Jättebra av dig att köra kontaktövningar redan nu, kommer underlätta jättemycket för dig i framtiden! 🙂

söt, så lik han var en hund jag känner, vilka är hans föräldrar?

Idag har vi haft en jättetrvlig dag med grillning i skogen! En som trivdes ypperligt var förstås lille jycken Charlie! :-D Det blev balansgång på stockar, grävning, nosande och rusningar hit och dit. Och det viktigaste - körvbiten som råkade hamna på backen.. ;-)

15# Låter riktigt mysigt! Att grilla med sin hund är verkligen mysigt! :D

Skogen!

Skogen

Skogen

Finns mycket spännande där ju! :-D

Jättefina bilder, speciellt den första trots att den är suddig… Visar så mycket rörelse liksom! :)

Vände bilderna rätt med! :)

Nu - trött!

Gia91an: Ja, synd att det blir suddigt. Men blir ju lätt så av rörelse. Tack för att du vänder dem rätt! :)

Jo det är ju inte som om vi har en lugn och stillasittande ras ;) Haha…

Det är lugnt! Tycker det är kul att pyssla lite så… :)

Åhh men så söt man kan vara då!

ang de där "vänta varför gör jag det här nu igen…" tankarna, haha, jadu… De tankarna har nog de allra flesta. Själv står jag inte ut med att vara utan hund och har bara varit det några månder i hela mitt liv - men när man står där med valp så undrar man ibland varför man gör det :) Fullt normalt!

Skogen! Ååh skogen! :-D

Hmm, täcket (manteln säger jag) lite på sniskan ser jag.

Haha manteln… Han är jättefin verkligen! 

Hur går det med rumsrenheten?

Dina bilder från skogen fick mig att tänka på en sann historia som jag hörde för många år sedan.

Det var en familj som hade köpt en jrt valp sedan innan. Mannen i familjen kunde ha hunden med sig på jobbet (försvaret). En av gångerna de var ute i "naturen" med jobbet försvann hunden helt. Den var fortfarande en liten valp och borde ha hållit sig i närheten.

Då de befann sig på revinge hed (stort övningsfält för försvaret i skåne) och att hitta en lite vit sak är lättare sagt än gjort.

Några timmar senare hittar mannen sin valp. Valpen var i närheten precis som normalt. Vad hade hänt? Valpen hade försökt gräva sig ner i ett kaninhål och somnat halvvägs ner.

Så nu vet du det. Skulle du bli av med valpen i skogen har han antagligen somnat i en kaninhåla 😉

#29

Hahahaha gud vad gulligt det låter! Kanske inte lika gulligt när det hände dock kan jag tänka mig :)

Väldigt söt berättelse! :P

Jaha, tiden går och Charlie blir snart 7månader. Så här snuttig var han så här på annandagsmorgonen: (Självklart gör man matte sällskap in i badrummet! ;))

En till:

Charlie kan: Sitt Stanna Vacker tass Sitta fint (tassarna i luften liksom) Bra egenskaper jag värdesätter: Skäller mycket sällan Sover hela nätter utan ett pip, nu ute i vardagsrummet i sin korg Lätt att ta med. Äter duktigt av allt. (får dock endast hundfoder.) Det enda vi får kämpa med är ju detta med rumsrenheten. För första gången så skällde han till vid dörren för två dagar sedan! då var det dock en katt utanför som han fått syn på innan. Men ändå! ;)

Det låter som att det går ganska bra ändå tycker jag! Och han är verkligen suveränt fin! Det kommer nog bli en toppenhund av honom! :)

Hej alla! Long time no see! Charlie har nyligt blivit 1 år. Vi har hunnit avverka en unghundkurs på skb. Gav tyvärr lite, hade högre förväntningar på den. :/ Går mot dörren när han är nödig, men visst så händer det olyckor inomhus fortfarande. Mest såklart när man missat hans nödiga tecken! Skäll då jycke, skäll! ;)

åh hälsa charlie grattis från oss! :) Det där med rumsrenhet tar tid, håll ut!

Nu är det knappast någon som minns oss. Men tänkte ändå uppgradera vår historia lite, även om det inte slutade lyckligt. 

Charlie såldes sommaren/hösten 2014, då markeringarna och innekissningarna inte ville upphöra eller ens bli lite bättre, trots rådfrågningar "överallt" och alla möjliga olika försök för att bryta detta.  Misstänkte starkt att det var pga katterna. Jag började också få känningar av överkänslighet mot pälsen, även om just det inte avgjorde saken.

Han fick slutligen komma till en tjej som kunde ha med honom på jobbet, och Charlie gillade henne också. Kvar stod jag storgråtandes när han glatt följde med den nya ägaren. Detta var sista gången jag såg honom då jag några månader senare fick veta av den nya ägaren att hon varit tvungen att avliva Charlie p.g.a ett komplicerat benbrott (han landade olyckligt på egen hand.)  Detta berodde troligast av en tidigare skada/ spricka i samma ben. Inget jag visste något om! Så ledsen och konfunderad och fylld av skuldkänslor jag blev! 😕

Älskade Charlie