"Nervig" hane
Min mor har en hane (parson/jack russell) som blir 2 nu i februari och han är, vad jag kan tycka, väldigt "nervig". Han går lätt upp i varv, oavsett vad det än gäller. Någon kanske busar med ngn annan av oss människor så börjar han springa runt och skälla direkt, försöker man sen få honom att lugna sig genom att hänvisa honom till t.ex hallen eller säga nej så blir han jätte låg. Skulle någon fara genom lägenheten eller mot honom fort så lägger han svansen mellan benen och blir också låg. Det finns mer men först ngt man tänker på när det väl sker. Han gör inne också, dvs flera ggr så bajsar och kissar han inne när man inte är hemma (men det sker även när man är hemma) fastän dem alltid rastas innan dem lämnas ensamma och det är aldrig längre än 3timmar. För övrigt är han en ivrig krabat (nästan för mkt ibland) och lättlärd.
Man kanske kan tro att han råkat illa ut tidigare eller blivit illa behandlad av min mor, men jag är "uppfödare" till honom och hans syskon då jag passade hans mamma åt en fd kompis från tikens sista dräktighetsmånad tills valparna var sålda och dem har aldrig blivit illa behandlade och han var varken den svagaste eller den starkaste i kullen. Min mamma har pga reumatisk värk inte alltid den största rörelseförmågan men hon har aldrig brustit i att ta hand om honom.
Något jag däremot kan erinra är att hunden är väldigt lik sin mor i detta sättet, både med nervigheten och att göra inne. Nu var hans mamma inte värst tränad i att göra sina behov ute istället för inne och det var rätt stressigt för henne den första tiden efter hon lämnat uppfödaren när hon själv var valp… och när jag då hade henne när hon själv var dräktig så fick hon trygghet och lugnade sig rätt mycket och gjorde sina behov ute - den första tiden. När ägaren började komma på besök så brukade tiken alltid slarva lite med att hålla sig och hur det har gått därefter vet jag inte riktigt eftersom jag inte har kontakt med ägaren längre, men vad jag fått förståelse för så har tiken fortsatt slarva. Så tiken har ju på sätt och vis skäl till sitt beteende, men det kan väl knappast gå i arv på det viset att hennes avkomma blir sån utan skäl??
Hej! Jag har två stycken jack russllar. Busar jag med mina barn så gått det går så blir mina hundar vilda, de vill oxå vara med och leka.
Mamman till min blir nervig när dottern skäller, då kommer hon och vill sitta i knä.
Jag kan inte svara på om han är nervig eller om det hör till.
Jag har värk i hela kroppen så jag kan inte ta ut dom på längre promenader, eller ut i skogen.
Mvh Angelica
voff på er värd för jack russell terrier
Jag tycker de verkar som om dem är understimulerade. Får dem jobba både med huvet å kroppen? Om man tänker på att detta är hundar som avlats fram för att hålla samma tempo som större hundar å hästar i rävjakt och på de gå ner i rovdjurs stinkande gryt och där kunna ta egna beslut, då förstår man att dessa hundar behöver mkt aktivitet för att hålla sig nöjda. Be henne prova lägga viltspår, sökövningar. Mkt bra övningar som tröttar ut huvet.
Men hans mor aktiverades alltid, hon var gårdshund och var med vid ridning, långpromenader när dem gick, apport osv osv. När det kommer till den hund som min mamma har så kvittar du om du aktiverar honom eller ej… minuterna efter är han precis som innan aktivering.
#3 Hur är det med passivitetsträningen? En hund som lätt går upp i varv fastän den får bra med aktivitet är ofta för dåligt passivitetstränad.
#4 Allting är ju individuellt och relativt, men hunden får sina behov tillgodosedda när det kommer till aktivitet och passivitet. Med tanke på att han lätt går upp i varv är det ju viktigt att han kan varva ner och som sagt vara passiv. Det krävs inte mkt dock, innan han går upp i varv igen. Han är ju inte sån exakt varje dag, men låt säga 5 av 7dgr.
Annat exempel på hans nervighet är när det kommer gäster. Han är van vid att det alltid kommer folk, mer vissa perioder, mindre andra perioder och som valp hade han absolut inga bekymmer med det. Han kom fram och var glad när han fick hälsa, sen var det inte mer med saken. Men NU - han slänger sig över vissa gäster (för dem går alltid rakt in vilket han är van vid) och ska hälsa på dem, medan andra gäster morrar han åt och gömmer sig med svansen mellan benen så fort han hör dem. Särskilt min svåger, som hunden varit bästis med sedan han var valp. Kommer han kan hunden sitta i timmar och hålla koll på svågern - vissa ggr kan han gå fram och hälsa och kelar då som vanligt, medan andra ggr så är han helt nervig hela tiden från det svågern kommer till han åker. Det finns absolut ingen som behandlat hunden illa på något sätt! Mina föräldrar har jobbat inom djurskyddsverksamhet och varit väldigt aktiva hundägare tidigare, så dem vet vad en hund kräver och behöver, men dem har inte varit med om en så labil hund tidigare… och då har dem ändå varit med om MKT.
Ne, det är ingen som påstått att hunden blivit dålit behandlad. 
Men om hunden har fått tillräckligt med passivitetsträning borde han inte heller ha nått behov av att stressa upp sig. Annars får ni väl göra nån grundlig veterinär undersökning ifall de är nått fel som man inte kan träna bort. Av de du berättar så tänker jag direkt på passivitetsträning iallafall.
Nej, vet ingen påstått det.. :P Men man tycker ju att hans beteende kunde ha varit förklarligt om han inte haft det bra, men han har ju det hur bra som helst. Antar det blir ett snack med veterinär i så fall… Tack iaf.
Hoppas de löser sig iallafall. Lät som en jobbig sits för dina föräldrar.
Starta ny diskussion