jag har inte haft jrt länge, han är 20 mån nu och varit här sedan han var 5, men jag har tränat massa motivationsinkallningar med något han gillar, godis/leksak…

låt någon hålla din hund i halsbandet, du springer iväg, efter 10 m, vänd dit lugnt om och ropa hundens namn och hit, spring 10 m igen, vänd dig lugnt om, stå still och ropa hundens namn och hit, sen spring, efter ca 5 m opa hundens namn och hit och fortsätt springa, när hunden är ikapp och kmr till dig, belöna!

detta har varit till stor hjälp för oss, kör även övn när hunden ska be om lov, lägg en godis eller något på marken, sätt eller lägg hunden, om hunden försöker ta det så mota bort, när hunden sedan ger dig kontakt, säg då varsågod

jag körde stenhårt med dessa övn, han skulle jaga allt som rörde sig ute, löv som blåste, fåglar, nu har jag honom lös på gården med katter, hundar, fårglar osv, han håller sig till mig, hittills har han inte gett mig en anl att inte lita på honom, han håller sig nära och håller koll på vart jag är

men jag har även lät in ordet NEJ, vilket jag tycker är viktigt

sen är skvallerträning ett tips, alla hundar är olika men detta är saker som funkat för oss

viltspår kan dämpa vissa hundar, min spårar bara när det är spårning, visst kan han börja lukta i skogen, men han drar inte iväg…

lycka till med all träning, jag hoppas ni hittar ett sätt som passar er, vart bor ni?

Hej.

#1 gav jättebra svar.

Min Jrt älskar att spåra men han har aldrig visat tendens att spåra så extremt som din. Fast jag har ju två hundar och släpper båda, då leker de om nosar runt men har aldrig dragit.

Kanske då kan gå en viltspårskurs? Där lär du dig att hantera detta beteende för jag har ingen aning.

Jag skulle nog försöka hålla hunden sysselsatt så mycket som möjligt.

hej #1 och #2 tack för era svar, ang nejträning o skvallerträning har jag tränat stenhårt med det o hon e jätteduktig , men men e hon lös o råkar korsa ett viltspår så "försvinner" omvärlden, allt som man lärt henne e bara borta. vi har gått valpkurs vardagslydnad o klickerkurs o hon kan uppföra sig exemplariskt (när hon vill alltså, terrier ) men om hon får upp spår e det kört. det gäller även om hon har hundsällskap o leker med bästisen . jakten vinner över allt annat. får pröva vilt/blodspår o se om det kan hjälpa. e det nån annan som har erfarenhet av detta , tar jag tacksamt emot tips.

ps vi bor utanför göteborg

ok, får långt för att åka och träna tyvärr, hur är det om ni har en hund med som lyder? är spåret prio ett då eller följer hon med den andra hunden tillbaka? detta kan man ha plus med, jag hade nog inte gett min hund chansen att "vinna", utan tränat på med lina tills det sitter

terrier är terrier jag vet, men det går, har 3 st hemma, fast bara en russel, men alla är lika envisa om dom lägger den sidan till! var konsekvant och ge inte upp, det kmr säkert bli bättre med tiden, det blev det för oss

Jag har haft min jrt i 9 år snart och det ända som stillat min hunds jaktbegär är att få stimulans för sitt behov.

Han får 2-3 blodspår i veckan, får han det kan han vara lös utan att sticka iväg när han får upp spår av vilt. Han går givetvis på spåren men släpper det när jag säger till.

Innan jag började ge honom blodspår så kunde han inte vara lös, stack och lyssnade inte hur mycket inkallnings träning vi än gjorde. Vissa hundar som har väldigt mycket jakt i sig måste få något sorts stimulans för det så dom blir nöjda. Då har dom inte samma behov av att söka upp jakten själva.

#4 ja spåret e det som e viktigast tror jag ,jag ser ju inte spåren så det kan ju va att hon struntar i något, men hon tar upp spår även om bästisen e med och han kommer på inkallning. utan djurstörning kommer hon direkt när jag ropar, jag har som sagt tränat jätte mkt på detta,belönat med jättesmaskigt godis typ korv, blodpudding, mjukost i tub , kyckling mm, eller kamplek, bollar, mm. ska även sägas att hon e både mattokig ock lektokig så hon e lätt att belöna.har även tränat kontakt i massor å det e hon oxå bra på när hon vill.

#5 härligt att höra att det kan hjälpa med blodspår, då har jag nått att hoppas på. ska börja en kurs om ett par veckor. kommer att lägga ner min själ i detta, det e såååå jobbigt att inte kunna släppa hunden! man vill ju att hon ska kunna springa lös, långlina e ju bättre än att va kopplad men endå.hur länge höll du på med blodspår innan du märkte nån bättring, jag fattar att det inte e en tillfällig grej utan att man får fortsätta med detta men jag menar märkte du skillnad strax , eller va du tvungen att hålla på under en längre tid innan du kunde börja släppa lös din hund?

#6

I början la jag korta lätta spår, vilket inte gav så mycket resultat. Så jag började snabbt lägga svårare längre spår med mycket vinklar och blod uppehåll. Då märktes det ganska snabbt skillnad på honom.

Han var ju mycket väl medveten om vad ordet nej betydde innan jag började blodspåra med honom men valde ändå att fortsätta spåra på egen hand, men efter detta så vände han när man sa nej.

En jrt som inte får det den vill ha, ignorerar ofta när man säger ifrån. Dom är ju en väldigt tänkade ras som fattar egna beslut lätt. Därför tycker jag inte heller de är helt rätt att försöka träna bort ett behov som hunden skriker efter. Jag tycker det är vårat ansvar som hundägare att ge den stimulans som gör dem nöjda istället för att tvinga bort det från hunden. Ofta går det ju inte att tvinga bort, som tur är tycker jag. =)

Hans vaktbetende tonade också ner sig rejält. Så blodspårandet har verkligen gett mig en mycket mer lätthanterlig jrt. :) Vi fick också mycket bättre kontakt än innan, det märktes att han gillade att jobba och samarbeta med mig. :)

Nått annat du borde prova på är konstgryt, om du har konstgryt i ditt område så tycker jag verkligen du ska prova. Men ett aktivt blodspårande ska nog räcka, skulle jag gissa.

Hoppas att det blir samma vänding för dig och din hund som det blev för oss. :)

#6 tack snälla du för utförligt svar. jag ska börja med blodspår å köra det ett par ggr i veckan till att börja med, tyvärr finns det inget konstgryt i närheten så vitt jag vet. det närmsta finns nog utanför skövde nånstans å eftersom jag bor strax utanför göteborg blir det ju lite långt (15-17 mil)

Får jag fråga varför du skaffat en Jack Russell om du inte ville ha en JAKT/grythund, eller en hund som drar efter vilt?

#9 jag skaffade en jrt efter att ha funderat länge.

jag är snart 50, uppvuxen med hundar (taxar o schäfer) har själv haft schäfer, boxer flera rottisar samt collie. tyckte att det va dags för en modell mindre hund. jag har tränat en del lydnad, personspår men mest av allt vill jag att min hund ska va en vardags kompis. min collie höll på med agility med min son. jag är en naturälskande "tant" som tillbringar stor del av dagen utomhus, vandrar mkt både i fjällen o skogen eller runt om i hemtrakterna , gillar att gå kurser med min hund, har alltid hunden med mej överallt ( förutom till tandläkaren och så) ville ha en liten men tålig hund som vill va med överallt alltid, som följer med i alla slags väder som inte backar för regn o rusk. dessutom ville jag ha en hund som va lite lättare att ta med i cykelkorgen än va en rottis e =) när jag funderade på vad slags liten hund som kunde passa så vägde jag även in att det skulle va en hund som va orädd, glad, vänlig , framåt, lättlärd o gärna lite kaxig. jag talade med många jrt ägare o uppfödare, då fick jag reda på att långt ifrån alla jrt är jakttokiga. jag sökte rätt på en valp vars föräldrar är ganska så ointresserade av vilt. MEN valpen blev mycket viltintresserad till min o uppfödarens förvåning. vad göra  ? fråga dom som vet = andra jrt ägare. hur stävjar man bäst jaktlusten? va inte säker på om jag eldade på intresset eller ej med blodspår, men fick reda på genom det vänliga o informativa svaret från xondah att det e bra med blodspår. mao jag vet vad jag har köpt , jag e nöjd o glad med mitt val av ras men jag behöver dämpa hennes lust att dra i väg på egen hand på äventyr i dofternas värld så att jag kan få hundens hjälp att ex söka kantareller istället för rådjur. som jag har förstått det är en jrt mer än bara en jakt/grythund, den går att lära det mesta sägs det. hoppas detta e ett svar på din fråga . vänliga hundhälsningar