Ibland blir jag så himla trött på hundägare

Kom nyss in från en promenad med hundarna, gick bara en kissrunda här i kvarteret. Har haft lite problem med att möta andra hundar sen min jack russell blev anfallen två gånger av samma hund på vår hundkurs och det slutade väl som tur var. Men han har på senaste varit väldigt osäker på andra mötande hundar. Vi har tränat och tränat och jag har tyckt att det sett bättre ut de sista veckorna.

Idag gick vi förbi ett hus där dom har en väääldigt skällig hund, Sigge (min jack russell) brukar reagera på den och skälla eller gruffa lite tillbaka. Idag var hunden ute i trädgården och skällde som besatt genom staketet. Sigge kollade bara på hunden och tog sedan kontakt med mig, jag belönade honom med klapp och godis. Helt plötsligt kommer den andra hunden farande mot oss. Sigge blir jätte förvånad och jag tänker att nu kommer han få ett utbrott då han blev överraskad. Men han är kolugn, det enda han försöker göra är att komma bort från den andra hunden. Den andra hunden försöker mucka lite med mina hundar, han liksom gör små "ofarliga" utfall och morrar och skäller. Min havanais blir lite besvärad och morrar på den andra hunden, vilket han sällan gör mer än om han blir irriterad. Jag försöker "sparka"/få bort den andra hunden, men den är som en igel. Så jag fortsätter gå lite, men hunden fortsätter.

Blir förbannad och ryter till åt hunden och försöker bussa iväg den. Men icke! Nu vill Sigge bara leka med hunden och försöker göra en invit till lek. Men det ville nog inte den andra hunden, för han försöker fortfarande mucka  Tänkte att det var väl som f*n att inte hundägaren märker att hunden har rymt och står och skäller utanför gården. Så precis när jag ska vända och gå tillbaka med hunden kommer hundägaren gåendes sakta sakta mot oss. Hon skrattar och säger nått i stil med "Ojdå, han rymde visst, grinden var inte stängd" jag sa ingenting mer än "Ta din hund!", då frågar hon med ett stort leende "Vad gjorde han?" Ööööh! "Han skällde och morrade och gjorde små utfall mot min hund" sa jag. Hon skrattar lite och säger något, men jag lyssnar inte utan jag bara vänder och går därifrån.

För vissa hundägare finns det faktiskt inget hopp!

Är bara stolt över min hund som var så stabil som han faktiskt var. Känns som att man kommit en bit på vägen med träningen.

Sorry för långt inlägg, ville bara skriva av mig