6månader trots?
6månaders trots? Finns det något som heter så? Hoppas det för annars verkar det som att min och Tures relation håller på att gå i stöpet. Han har ALLTID lyssnat på första gången jag ropar "kom", kanske att jag har behövt upprepa högre om det är en springande hund eller liknande i sikte. Han har aldrig trotsat och sprungit iväg eller sprungit fram till någon annan hund. Han har fram tills nu gått superfint i koppel och har han dragit så har det räckt med att jag harklar mig eller stannar upp för att han ska sluta. Jag har inte blivit "arg" på honom en endaste gång. Men de senaste dagarna har jag behövt neja honom mer och mer, och har behövt ryta när jag nejar. Det har varit i situationer med andra hundar och spännande lukter som han har velat dra iväg till. Igår hade jag lagt ett spår till Ture men när jag satte på honom på spåret så hängde han sig bara i linan och var intresserad av allt annat utom spåret, tidigare har han varit superduktig. Idag i stallet skötte han sig bra, förutom när en av de andra hundarna smet ut och stack runt anläggningen. Då skulle jag gå efter och hämta henne och då tog jag med Ture, som var lös. Det brukar aldrig vara problem med att han sticker till andra hundar. Men borta vid ingången till servicedelen, där den andra hunden hade sprungit, kom det ett hunddagis med 8 hundar. Saga, den andra hunden, stod vid dörren och struntade i hundarna. Men Ture sticker ifrån mig, ignorerar mina rop, och går fram och hälsar på hundarna. Jag fortsätter mina bannor när jag närmar mig och det verkar som att Ture fattar att han gjorde fel för när jag är nära så går han ifrån hundarna och sätter sig med slokande huvud. När han stannar så slutar jag förstås att banna, och berömmer med glad röst.
På vägen hem var ha dragig i kopplet, och jag var två sekunder från att börja gråta. Jag är så himla rädd för att vår relation håller på att förstöras, men kan inte förstå vad jag gör fel. Vill inte hålla på och neja, men det går inte att ignorera när han gör självklara fel som kan bli farliga. Är det såhär vid den här åldern? Isåfall när går den över och hur ska man göra under tiden?
Var bara tvungen att skriva av mig lite. Första dagen som jag tvekar på mig själv som hundägare.
För mig låter det som om han håller på att bli könsmogen. Tänk dig själv hur tonåringar blir. Mer självständiga och tycker att det klarar sig bra på egen hand (tass).
Jag tror att det finns massor med tips från vettiga instruktörer på internet om hur du kan hantera tonårsperioden och göra den så bra det bara går. Men just nu står det still i huvudet på mig, och jag har aldrig stått där själv eftersom jag enbart har köpt/tagit hand om vuxna omplaceringar.
Medarbetare på jack russel terrier
Så var Lukas också vid 6-7 månaders ålder! På hundkursen där allt gått jättebra hela sommaren sket han plötsligt totalt i mig och var fullt upptagen med att nosa och lyssnade absolut inte på mig. Min instruktör sa att detta är naturligt men att man måste försöka vara det roligaste alternativet dvs ha riktigt goda grejer i fickan. Sedan sa hon att just då de blir könsmogna kanske man måste acceptera att det inte är någon idé att kräva att hunden var lika duktig som innan, och att man tonar ned kravet på lydnad lite - sänker kraven.
Lukas blev ju kemiskt kastrerad då han var 7 månader så det här med lydnaden funkar mycket bättre. Däremot är han i spökåldern som sägs komma vid 10-månader. Han kan få för sig att saker är jätteläskiga, trots att ha ser dem varje dag, plus att han blev skiträdd när vi fick gäster och en hade helskägg! Han morrade hela kvälen till den mannen, trots att han normalt älskar alla människor.
Jag tror Ture har hela huvudet fullt med annat just nu, och därför har svårt för att lyssna, men jag förstår precis hur förtvivlad du är!
Hoppas han blir "din" Ture snart igen. (Jag har sett foton av honom och han är så otroligt lik Lukas, var har du köpt honom?