Lite rådfrågning om hur man kan stärka en extremt osäker terriers självförtroende… Först en snabb bakgrund till problemet!

Vår äldsta hund (nu 6 år och okastrerad hane) har alltid varit lugn, stabil och trygg. Han fungerar bra med alla hundar.

För 3 år sedan köpte vi en 10 veckors valp. Tyvärr visade var efter tiden gick att han inte alls hade någon bra mentalitet. Han är egentligen en ganska ranglåg hund men också väldigt osäker. I samband med hans könsmognad blev denna kombination ohållbar. Plötsligt hade vi en hund sprängfylld med hormoner men samtidigt väldigt feg och osäker. Detta gjorde att han började leva efter filosofin "attack är bästa försvar….". Allt eskalerade väldigt fort och vi gick från två hundar som fungerade bra ihop som flock och kunde umgås med andra hundar utan problem tills två hundar som försökte slå ihjäl varandra. Allt på grund av att den yngres dåliga mentalitet.

Paniklösningen blev kastrering av den yngre. Innan fick vi höra att en ouppfostrad hund aldrig kan hanteras genom kastrering (trots av vi visste att hans uppfostran inte var problemet utan att det handlade om att en så pass osäker och ostabil hund inte kunde kontroller en så pass stark sexdrift). Vi fick också höra att det tyvärr sällan går att få två hundar att fungera ihop efter att dom slagits på liv och död.

Men efter kastrering (för 2 år sedan) har vi faktiskt fått det att funka. Hundarna lever ihop, sover i samma säng, kan vara ensamma ihop på dagarna, kan jaga boll ihop, kan kampa om leksaker osv. Dock har deras relation fått sig en rejäl törn såklart.

Den yngre vågar aldrig vara 100% undergiven (han kan dock vara det mot andra ranghöga hundar) och den äldre vågar inte vara 100% dominant. Oftast fungerar det bra så länge man ser till att situationer som kan leda till konflikt undviks. Tex alltid ha minst två tuggben framme osv.

Men nu är ju fina lillebror här. Den kastrerade hanen fungerar jättebra med valpen. Dom leker ihop hela tiden. Den äldsta accepterar valpen men är väldigt "muttrig". han vägrar leka med valpen och visar sin dominans hela tiden. Dock på ett helt ok sätt. och jag förstår ju om han känner ett bohov av att redan från start markera sin dominans för att inte samma grej ska hända igen!

Nu till själva problemet. När den äldsta muttrar eller säger ifrån till valpen blir mellanhunden väldigt osäker och smyger omkring med en väldigt spänd hållning. Än så länge har hundarna inte börjat bråka, men det är en väldigt osäker och ostabil stämning mellan dom två för tillfället. Hur kan kan stärka upp mellanhundens självförtroende tillräckligt för att han ska våga visa undergivenhet fullt ut? Enda anledningen till att han spänner sig mot den äldra är ju att han är så extremt rädd för honom och hundslagsmål över lag. man ser tydligt hur rädd han är när han känner sig "tvingad" att spänna sig mot en annan hund.

Några tips?