Jag hoppas det gått bra för Ruff. Minns när jag lämnade in Teddy, tyckte så synd om honom =)

Hoppas allt gått bra!

Hoppas också att allt gått bra för lille Rufftuff!

Tack alla ni för lycko önskningarna - dom måste ha hjälpt för allt har gått toppen!

När vi kom dit började han med o hångla upp sköterskan o skälla ut en Rottweilerhane.
Han charmade hela kliniken, och dom hade aldrig sett en så lugn Jack Russell där
LUGN? Tänkte jag, när han drog som en åsna för att komma fram o sniffa på alla goda tiklukter som fanns där, muffade mot hundarna som också va där, samtidigt som jag hela tiden fick stå o passa honom så han inte skulle göra ett par sista markeringar för att visa att Mr.Ruff minsann hade varit där

När vi kommer in i rummet ställer dom massa frågor samtidigt som dom kollar igenom honom o lyssnar på hjärta o lungor - allt såg och lät toppen ut!

Veterinären, en äldre kvinna var otroligt förvånad över hur trevlig han var - "Han är den första Jack Russelln som inte försökt att bita ihjäl mig". Varpå hon skrattade gott medans Ruff hade fullt sjå med att pussa o flörta in sig det bästa han kunde, och det lyckades han ju med!

Ruff som annars brukar få lite småpanik när jag går, trippade glatt med in i operationssalen - lyckligt ovetandes vad som komma skulle.

Kl. 14.00, kom jag för att hämta honom.
Fick prata med en jättetrevlig sköterska som kom bärandes på honom som en liten bebis, och ojojoj så synd han tyckte om sig själv.
Allt hade gått toppen, han hade somnat jättefint och vaknat på direkten när dom satte in uppvakningssprutan, som den pigga Jack Russelln han är

Han har fått tre stygn som kommer att försvinna av sig själv, och även smärtstillande för dom kommande tre dagarna.

Så nu ligger han här (där han legat dom senaste timmarna) i mitt knä och småskakar och är lite frusen och öm. Inte så konstigt det inte.
Han har även fått lite filmjölk att slicka i sig så han får i sig både lite vätska o näring

Jag håller er uppdaterade!

På bilden; en precis nyhemkommen, nyopererad liten och ynklig Ruff

En superynklig liten Trattkantarell har precis orkat sätta sig upp

Nä, det va för jobbigt att sitta upp.. Lägger mig i mattes trygga knä igen

Nu är han inte tuff vill jag lova, ska ligga näranäranära. Helst under en filt och i min famn - mattes lilla grisfis

Imorn har det (äntligen) gått en vecka sedan lillen blev av med manligheten.

Skönt, tycker vi alla. Men han är heeeelt galen, haha. Energi nog så att det skulle räcka åt all världens slädhundar typ

Koppelpromenader har jag gått sen typ 4 dagen, annat gick inte.. Han behövde komma uuuuut.

Kruxet? Han sliter som en åsna i kopplet pga all energi, vilket resulterar i ett mindre hängande i halsbandet för hans del.
Ja, men då sätter jag på han sele tänkte jag, för det är ju knappast bra för honom att slita så i kopplet.

Tji fick jag, för alla tre selarna han har hade han växt ut. Hallå? Vad hände här liksom?

Så imorn får jag snällt traska ner till djuraffärn o köpa ett nytt sele till lilleman..

Nu tycker jag allt att han får sluta växa, han är ju redan för stor för att vara en JRT och han är bara 8 mån

hur hög är han och vad väger han? =)

Hmf, han väger 8.4kg och är 34cm hög

oj det var ingen liten kille =)

Haha nä, precis

Börjar ju undra vad som gick vajsing när han kom till, haha

Han är lite lik Sigge faktiskt, dom är lika i ansiktet faktiskt. Sen är ju Sigge också stor  Han väger 9,5 kg och är 1 år och ca 5 månader.

Edwind var hos veterinären i torsdags och lämnade kvar kulorna. Han var riktigt ynklig hela kvällen och även på morgonen/förmiddagen igår. Spydde ganska mycket också (ja han hade varit utan mat enl instruktioner).

Velade lite fram och tillbaka om huruvida han skulle få metacam eller inte, det är så olika bud (han fick på recept från veterinären). Men han låg och gnydde så han fick en dos.

Idag så är han nästan som vanligt (vilket inomhus är = soffgris, tur det!) Men han blir trött fort. Han skulle gärna gå långpromenad men då skulle jag få bära hem honom sen.

Ibland är han lite orolig och vill inte riktigt vara still, antagligen värker det väl då.

Men det är skönt att ha det gjort! Och han har inte försökt uppvakta sin tant en endaste gång, inte ens idag när han mår så mycket bättre. Nu beror det väl mest på att han är så öm men ändå.

Han avskyr tratten så den är bara på när jag inte kan ha stenkoll på honom. Passade så bra med kastration nu för husse var hemma hela torsdagen och första gången han blir ensam är på måndag vid 14 och då kommer nog dagmatten.

Ni som har fertila tikar hemma som nyligen har kastrerat era hanar. Tänk på att det kan ta upp till 6 månader innan hanen är 100% infertil.

Vad kul att det har gått bra med båda kastrationerna!

Man kan inte tro att han är 34 cm på bilderna :-) han ser mindre ut än min största som är 32 hög :-)