Teddy gillar inte hundar han inte känner och får nästan aldrig hälsa på de. Men jag har märkt att det beror på hur hunden man möter är. Vi har en dam som vi mött kanske högst tre gånger som har en äldre hund i Teddys stl och Teddy skäller inte alls medan en av grannarnas hund och Teddy inte alls kommer överens.

Hundar han känner är han "hårdhänt" mot när de leker. Inte elak eller aggressiv men han gillar att brottas mer medan t.ex Zac mer gillar datten. Så det är lite mer jakt för Teddy och sen brottning.

Teddys kullbror är likadan.

Deras mamma är rolig för hon vill hålla koll på alla. Tycker hon att de busar för hårt eller om de inte lyssnar på oss så korrigerar hon de genom ett snabbt nyp. =)

Tror Jrt i sig är lite hårda i sin lek utan att mena något illa.

#1 Intressant! Som du säger så är det nog så att jrt´s har en förmåga att vara lite hårdare vid lek.. Tyvärr förstår inte vissa ägare att dom inte menar något illa.. Men man får vara noga med vilka hundar man låter sin russell leka med (om man nu har en "hårdhänt" russell).. :)

Merlin låter mer än vad han gör…. Han skäller och ställer sig gärna upp i kopplet men när den mötande hunden väl kommer nära så blir han feg och vill där i från.

Han får inte leka och hälsa på alla hundar då jag vill träna fram ett bra hundmötande och vill inte belöna hans beteende med att få leka. Men som sagt tidigare är nog JRT en lite håradre hund ras som låter och för sig mer än andra raser

Jag tycker faktiskt inte attt man måste hälsa på hundar man möter. Jag har två hundar som leker med varandra varje dag och de måste inte träffa andra hundar i den bemärkelsen.

Kräver dock att det ska gå att hälsa och prata med ägaren, men det betyder ju inte att hundarn måste hälsa.

Nej Hugo får inte heller hälsa på alla hundar han möter, eftersom han beter sig som han gör när han ser en hund, så vill jag, som #3, inte belöna det beteéndet.
Han har sina hundkompisar han får leka med :)
Sen händer det ju att han springer fram till hundar när jag har honom lös.. Oftast är det att det kommer en hund runt kröken som jag inte hinner se.. Brukar även hända att ägarna bara släpper fram sin hund när Hugo är kopplad.. Lite synd.

Jag tycker de e jobbigt när en del med sina hundar nästan tar för givet att de ska hälsa… Så är det liksom inte. vill man ha hundsällskap får man gå till hundparken, vi har en liten inhägnad för detta ändamål.

Mötte en lös hund häromdagen och Teddy blev som vanligt väldigt reserverad. Ägaren sprang efter och skrek att han är snäll han är snäll.

Jaha, skrek jag tillbaka, men det är inte min!

Tycker det är självklart att en hund inte ska behöva finna sig i att det kommer fram en främling hur som helst. Jag skulle li livrädd om det kom framspringande en främmande karl t.e.x. som ville kramas och hälsa! NoNoNo.

#6 Jo det har jag varit med om många ggr, just att ägaren säger "han är jätte snäll så det är ingen fara" öööh ursäkta? Min hund kanske inte är så snäll… ?
Vi mötte en annan russell idag som Hugo ogillar väldigt mycket.. Så fort han ser honom spänner han sig och när vi ska passera kastar han sig emot honom och skäller/morrar som en galning..
Grejen är att russelln (som Hugo ogillar) har olika ägare typ varje gång, nästan, så dom vet inte att dom två ogillar varann..
Han & Hugo har lekt 2 ggr på ängen, det var dom 2 första gångerna dom träffades. Jag märkte redan då att Tudde, som den andra heter, var väldigt på Hugo, skulle visa att han bestämde och sådär, så det är väl inte så konstigt att han gör utfall mot Tudde varje gång vi passerar honom nuförtiden.. Men det är rätt jobbigt..

Min var obrydd när de gällde hundmöten tills han blev påhoppad av en lös hund. Efter att jag fick honom bra igen vid hundmöten blev han påhoppad av ännu en lös hund…och innan jag fick ordning påt efter de blev han påhoppad av samma hund igen.

Har varit mkt kämpande efter de men nu är han väl ganska bra, bortsett från vissa han hundar.

Blade är också väldigt hårdhännt i lek. Men det resluterar oftast i att hundar som han leker med som inte gillar det går undan vilket han respekterar.

Jessie ställer sig och skäller på hunden, smådrar lite, men när man passerat helt tyst. Det är inte alltid hon gör det heller, kanske beroende på att hon känner av hundens signaler eller liknande?

Något som hände mig som fortfarande gör mig upprörd är att när jag gick på sista raksträckan till mitt hus så kopplade jag lös Jessie för att jag vet att jag kan lita på henne.

Då fick hon "jrt-ryck" stack till en tomt. Sen kom hon tillbaka och jag kopplade henne. Så ser jag en tant komma bärandes med en hund bakom mig. Jag går vidare raskt. När jag kommer in ringer det på dörren efter en stund. Såklart så var det tanten.

Hon kom och skrek att jag skulle avliva Jessie. "Hon kan bita ihjäl hundar och barn!". Jag var tyst och det kändes som att hjärtat skulle stanna. Hon kom och anklagade Jessie för att vara en mördarhund.

Tanten sa att Jessie har försökt bita ihjäl hennes lillte fjuttia mesiga hund. Hon hade naffsat till hunden, efter som Jrt är lite hårda i leken…

Började hyperventilera när tantj*veln hade gått, skulle på min första agilitytävling veckan efter. Kanske säga att självförtroendet till tävlingen sjönk från hyffsat till usel…

Gick inte den vägen på flera veckor och jag skakade varje gång jag gick ut och var rädd att dendär tanten skulle komma och fortsätta trakasera mig. Har sett hunden ett få antal gånger och fått kalla blickar.

Som tur är tycker alla i byn om Jessie och vet vem hon är, så hon kan inte sprida falska rykten!

#9 Vilken jobbig upplevelse… Jag skulle nog reagera på samma sätt som du gjorde. Det brukar vara så att man kommer på efter ett tag vad man egentligen kunde ha sagt till tanten. Lite typiskt..
Jag tycker inte du ska vara rädd att möta henne, om hon ger dig dessa kalla blickar så låt henne göra det, det är hon som får det jobbigt, behöva vara sur hela tiden..

Hur länge sen var det det hände?

Usch =( Stackars Jessie som var tvungen att höra det.

Sigge är för det mesta ganska På, sen beror det lite på vad det är för hund. Han är nog rätt bra på att läsa av andra hundar. Är dom inte intresserad av att leka så ger han med sig och nosar lite bara. Men är det en hund som vill leka så är han inte sen att hänga på  Han leker ganska så intensivt som vissa utav er andra beskrivit. Han leker rätt friskt med våran andra hund, men det är väl för att dom känner varandra utan och innan. Andra småhundar leker han inte lika galet med, stora hundar älskar han att leka med då han är mer som en stor hund i sin lek  Alltså styrkemässigt då menar jag.

Sen är han ju oftast en huligan vid hundmöten, oftast skäller han och vill fram och leka. (det kan misstolkas för den man möter, han kan se lite aggressiv ut, men det är han inte) Men ibland kan han vara tyst, det beror lite på från gång till gång.

#10 Förra året, i Juli

#13 Aha okej :)

Allra första gången min lilla Russell ser en hund brukar han stå med en alert hållning med svansen upp i vädret. Skulle han mot förmodan trippa fram till den mötanden hunden säger jag "Nej" och lockar med lite godis eller lek. Jag vill att han ska låta mig hälsa på andra hundar innan han rusar iväg, eller när jag säger "Varsågod"

Det är en helt annan femma om det är en hund som han träffat…då är det inget stopp på honom…

Edwind är väldigt väldigt ivrig. Men han har inga problem med hundspråk så om den andra inte vill, så går han därifrån.

Han vill gärna springa, speciellt om det är större hundar. Med andra russllar så brottas han gärna, drar i pälsen och sådär.

I koppel så har vi gått från galet skällande till "uppmärksam" och börjar närma oss "ointresserad" (fast det kommer han nog aldrig att vara). Har dock aldrig varit aggressiv, bara extremt "HÄR ÄR JAG OCH JAG VILL LEKA HÖR DU MIG?!!!!").

Dom är helt olika ;-)

Oscar (7 år) går aldrig fram till någon hund utan ett godkännande av mig, men när han väl får hälsa så är han väldigt intensiv! Aldrig aggresiv eller dominant men andra hundar kan ju trättna på hans intensiva kärleksförklaringar ;-) Och han ger sig inte om dom säger ifrån!

Liam (4 år) vill aldrig fram till okända hundar. Om dom kommer fram så hälsar han väldigt undergivet och det är bara hundar han känner väl som han leker med.

Tobi (4 månader) går inte heller fram till andra hundar. Han brukar följa med till stora hundarnas agilityträningar och springa lös medan vi bygger banan. Om han någon gång är på väg fram mot en annan hund så säger jag bara ett  positivt "nej" så vänder han och springer till mig istället :-) Om andra hundar kommer fram och hälsar så slänger han sig på rygg, sedan hälsar han väldigt undergivet. Om den andra hunden ger leksignal så börjar han busa! Fast hundar han känner väl rusar han såklart fram till och börjar leka direkt ;-) han är väldigt social men än så länge föredrar han mattes beröm framför främmande hundar ;-)

#17 Jag blev riktigt nyfiken på hur du uppfostrar dina hundar vid hundmöten =) Jag skulle önska att min valp var mer "reserverad" för främmande hundar och verkligen vänta tills han verkligen har fått klartecken. Hur gör du?

#18 dom äldre vet jag inte riktigt vad jag har gjort med ;-) Mest tur tror jag :-D men med den yngsta är det kontakt kontakt kontakt! Mycket beröm, mycket lek och framförallt mycket fåneri ;-) Så fort valpen tittat till på mig så hoppar, studsar och hojtar jag ivrigt så att valpen inte kan låta bli att rusa fram ;-) och då blir det godis och gärna lite kamp om jag har en leksak i handen ;-)

Sist vi träna så satt en hund bunden i gången där vi bar hinder, valpen gick lös bredvid mig förbi den här hunden med ca 1 meters mellanrum till hunden ett tiotal gånger. Första två gångerna tog han några steg mot hunden, men då sa jag hans namn en gång och tog några språng bakåt. Sedan lekte och busade vi en stund :-) Övriga gånger gick han bara rakt fröbi utan att ens titta på hunden, och självklart fick han godis varje gång :-)

Jag försöker helt enkelt se till att det alltid är mest intressant att stanna hos mig :-) Och sedan han valpen såklart ett gäng olika hundkompisar som han får leka fritt med :-)

Någon som har tips på hur man tränar hundmöten med en hund som lätt blir stressad och går upp i varv när vi möter andra hundar? Har haft vår kille sedan i somras. När vi tog över honom var han van vid att få hälsa på allt och alla. Har nu lärt sig att inte dra efter människor men blir fortfarande väldigt upprörd och högljudd vid hundmöten. Tolkas säkert som arg av dem vi möter men det handlar mer om osäkerhet än aggresivitet. Har gått en hundmöteskurs där han skötte sig utan större problem men till vardags är det inte lika lätt att bryta detta beteende med godis eller spela clown.

#20

Vart bor ni?

Vi bor i Halland.

Ah då är den instruktören jag tänkte på lite för långt bort tror jag (Uppsala/Knivsta).

För er som inte vet är jag Emma-Rhino lite längre upp på sidan men har bytt konto =)

#20 Finns så många sätt. Det som har fungerat bäst på mig och Teddy är godis. När det kommer en mötande hund knyter jag Zacs koppel runt midjan så jag kan fokusera på Teddy. Tar fram godis, ber honom sitta, stanna osv. Kastar godis så han får leta. Då släpper all fokus från den mötande hunden.

Lugn och säker ägare också =) att i panik dra iväg hunden eller skrika och slita i kopplet leder sällan någonstans…

#9 Fast å andra sidan måste man ju förstå att det inte är okey att din hund springer in i andras trädgårdar. Tanten fick väl en chock helt enkelt och blev rädd att den skulle ge sig på hennes hund. Hon kan ju inte veta hur din hund är osv. Hoppas du bad om ursäkt iaf, och kan förstå att tanten i stundens hetta överreagerade. Och det finns inget som heter jrt-ryck, blir de ordentligt motionerade och stimulerade så gör dem inte så.