jag har BARA träffat snälla bullhundar… dock har en golden försökt bita en av våra hundar som är både större och äldre än en golden…

golden är en av de mest aggresiva hundarna för de som inte visste det, bara det att det inte nämns i tidningarna om det inte är en pitbull eller rottweiler…

Blir så trött på det!!

men det är klart att det handlar om individer och pitbulls är ganska lekfulla och starka så det är klart att de kan skada någon hund!

Juste, kan ju passa på att lägga upp resultatet av dagens lek också…

Han var glad när han kom in i alla fall…

haha! vilken sötnos!!! ^^ tur att han inte blev skadad! <3

#1 Jag hoppades verkligen på att bli överbevisad idag. Jag gav honom en chans att visa att han skulle kunna klara av att inte börja mucka och bitas, men nej. Än så länge har ingen bevisat mig motsatsen och det skrämmer mig!

I jack russeln finns ju jaktdrivet och det ser man ju när det "klickas på", då försvinner dom lätt in i den känslan och blir svårare att få kontakt med. Samma sak hände med pitbullen/amstaffen. Hans instinkter klickade in och det blev jätteobehagligt.

Har ingen aning om det skulle vara så att t.ex. Goldens är väldigt aggressiva. Dock har jag aldrig varit med om det själv hittills så jag kan bara tala för mina egna erfarenheter.

Jag säger som #1 Jag har bara träffat snälla bullhundar men däremot aggrasiva golden, labbar och andra "snälla hundar" som varit på min mammas lillhund.

Eller nä nu ljög jag, jag har träffat en Amstaff som var väldigt på min tjej när hon var valp, men detta vet jag inte har någonting med hunden att göra utan med ägarna eftersom dom aldrig kunnat hantera och gett hunden en rätt uppfostran.

#4 Hehe, ja som tur var klarade han sig. Men han blev som sagt väldigt rädd och jag också så klart. Det var till och med folk utanför som blev helt chockade och frågade hur det gick. Oftast så låter det ju faktiskt värre än vad det är, men det var så läskigt att pitbullen bara fortsatte trots att Martin sa ifrån.

#2 man ska bara lita på sina egna erfarenheter!

synd att hunden blev aggresiv när du skulle motbesiva dig själv… :/

Njae, Goldens är nog inte de mest aggressiva hundarna. Men tyvärr är de alldeles för ofta totalt feluppfostrade, då många tror att det är en leksak till familjen som köps in. Så poängen blir nog att såväl pitbulls och golden drabbas av idioter till ägare.

#6 Jo, visst är det så, 90% hänger ju faktiskt på ägaren. Men efter idag så har ju inte mitt obehag försvunnit i alla fall, vilket är tråkigt. Min förra hund blev dessutom ihjälbiten av en annan hund (vet inte rasen på den men det var något stort det också), så därför har jag nog taggarna lite extra utåt dessutom.

#8 Ja, jädra osis.

#10 Jo tyvärr så är de ju många idoter till ägare som ger bullraserna dåligt ryckte och leder aveln med fel gener…

Amstaffar är inte stora hundar, goldens är mycket större än en amstaff. Amstaffar blir ca 40 cm i mankhöjd.  

Pitbulls är inte så supervanliga så jag misstänker att det är en helt annan hund du stött på.

Sedan är det som sagt större antal olyckor med Golden Retrievers än med några bullhundar varje år, och i 99,9% av fallen är det ägarens fel att hunden beter sig som den gör. 

Det finns ingen hund (vad jag vet) som av naturen attackerar andra hundar och/eller människor. Dessutom hänger ju allt på hur väl ägaren uppfostrar sin hund, hur väl hunden blir socialiserad med andra av sin art etc. 

Förr hade vi ett grannpar som hade en Münsterländer, denna hund var helt odräglig och gick på andra hundar om den var lös.

Att bara släppa ihop två okända hundar utan vidare är aldrig okej, oavsett om det är en amstaff eller inte. Det kan du ta upp med människan som lät sin hund gå lös fram till din. Men du ska inte sitta och tro att alla hundar av dessa raser är mordiska maskiner, för det är de verkligen inte.

#13 Vi var som sagt inne i hundhagen och mannen kom då in till mig när vi redan satt där. Han frågade om det var okej och jag sa att "ja det beror ju på om han klarar av små hundar". Det skulle han tydligen göra och så fick dom springa runt tillsammans.

Är som sagt inget som helst proffs på amstaff/pitbull men det kändes som att den var någon form av blandning för den var lite större än en vanligt pitbull.

Dock är det här som sagt inte första gången en hund från den "kategorin" har sprungit fram till Martin (som satt still för att vi skulle sätta på koppel), då okopplad och börjat jaga honom som en ångvält. Matten brydde sig knappt medan jag och min sambo kämpade för livet för att få tag i hundarna. När hon kom fram tyckte hon bara att vi "överreagerade" och snäste bort oss. Helt sjukt!

Men det är väl kanske lite det att dom är så tunga som gör det obehagligt, för då blir det ju automatisk "buffligt".

#13 Funderar lite på vad det är för raser jag har stött på. Huvudet var typiskt amstaff/pitbull men kroppen kändes större. Den kanske var… 60 cm i mankhöjd ungefär och brun.

#14 Tror nog att det varit dåligt uppfostrade hundar du träffat på, och jag kan förstå att det är obehagligt, de är väldigt muskulösa, hårda och kompakta, så det är ju lite skillnad gentemot en liten jacke. 

Dock så brukar ju hundar även jaga varandra, säker på att du inte lät rädslan ta över mer än nödvändigt? Om hunden gläfste, morrade och högg efter hunden så är det väl en sak, man ser ju oftast om det är blodigt allvar, men de har ju rätt tuff lek för sig också, de flesta hundar. Alla är inte heller riktigt medvetna om sin styrka/storlek…

Förr tyckte jag att amerikanska bulldoggar och amstaffar var rätt lika, den enkla skillnaden var väl storleken. Kanske var någon sådan?

Den typen av hund (staff/amstaff/pitbull) vill ofta leka ganska tuffa lekar med mycket tacklingar och liknande. De jag har träffat på har en hel del gånger varit extremt ouppfostrade, men de har inte haft något fel mentalt.

En pitbull är faktiskt den hund som kommer bäst överens med min lilla skit, som är anti alla hundar han inte känner. Helt enkelt för att hon vill verkligen INTE ha något bråk.

Som någon annan påpekade blir staff/amstaff/pitbull inte särskilt stora. Runt knähöjd och neråt. Det kan inte ha varit någon av dessa raser (eller blandningar med dessa raser) som du stötte på?

Amerikansk bulldog

Dogo argentino

Cane corso

eller någon form av mastiff?

#18 måste bara nämna att jag älskar den amerikanska bulldoggen ^^ ända sen jag såg Chance i den otroliga vandringen när jag var liten <3

De verkar himla trevliga om du är medveten om vad du har i kopplet (precis som med tex jrt).

Jag har tyvärr träffat massvis med understimulerade amstaffblandningar, och dem kan vara riktigt hemska. 
Min russell har blivit attackerad av en, och jag tror jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det skärrade både Hugo och mig. 
MEN jag har träffat härliga, fina individer också 
Därför tappade jag aldrig förtroendet för dem. 

Har själv en 5 månaders valp med raserna Amstaff, pitbull, Dobermann & Rottweiler i sig, han är väldigt skällig av sig vid hundmöten & låter väldigt farlig, men släpper man honom med en bunt främmande hundar, ja då blir han mega töntig Ska slicka och slicka i mungiporna och sådär.
Koppel och sinnesstämningen på människorna runt omkring gör väldigt mycket.

Men det jag försöker säga är att mycket hänger på ägaren, det mesta faktiskt. Sen har aveln en stor roll i det hela också.
Men hundens fel är det väl aldrig riktigt.

Jag har själv raser som jag har svårt för så att säga.. Då jag bara lyckats träffa "elaka" individer.

#18 Skulle nog säga att det var något åt det sista hålle i så fall tror jag. Fast ändå inte exakt, men nära!

#16 Dom lekte väldigt fint i början och Martin älskar att bli jagad så det gjorde ganska länge innan, men sen märkte man att den stora började hestsa upp sig lite för mycket och leken blev mer "aggressiv" från hans sida. Det slog om väldigt snabbt. Och han hade som sagt halva Martin i munnen ett tag och det borde man ju ändå lära större hundar att det inte är okej. Plus att Martin skrek och blev väldigt rädd själv (han är otroligt tuff annars och tål väldigt mycket smällar och nypningar), så det verkar ju tyvärr så att den stora tappade lite kontrollen över sig själv.

Han hade dock varit väldigt lugn och respektfull fram till dess men sen mitt i "jagandet" så tog han sats och sprang över Martin så att han började rulla runt på marken. Martin försökte då springa därifrån men den stora sprang på honom igen och då högg han tag. Sen fortsatte han även fast jag försökte springa emellan och Martin försökte fly. Jag är också rätt tålig men det här var lite mer allvarligt just för att det hade varit så lätt att den stora lagt ett tung tass över ryggen på Martin och då hade det förmodligen inte slutat så bra.

Jag har just gått kurser i Hundens signaler och där fick vi ära oss att "Staffar" visar väldigt lite signaler, kanske beroende på hur de ser ut. Det avgjorde saken för mig. Min hund kommer inte att få umgås med sådana hundraser just för att undvika konflikter som inte går att se att de är på gång. Dessutom måste man tänka på vad rasen är framavlad för och i Staffens fall är det kamp, att ta död på sin rival.

Tog de upp vinthundar där också? Min gamla greyhound visade definitivt inga stora signaler. Reste hon ragg var det en SMAL tuppkam mitt i nacken. Hon kunde bara smålyfta på läppen som varning. Vad hon än gjorde förväntade hon sig att bli åtlydd.

Visst kunde hon visa större signaler också, men då var hon ofta ganska förbannad.

Vinthundar är avlade för att hetsjaga ikapp som lurviga saker och döda dem. I deras värld både små hundar och småvilt. Rådjur fungerar också om det är brist på de två förstnämnda.

Jag försöker bara påpeka var jag tycker att ditt resonemang brister.

#23 Det syns väldigt väl på staffar såväl som amstaffar då de är arga etc. 
Precis som Elcyion säger så är ju även vinthundar avlade för ett sådant syfte som kan vara problem vid småhundar, och det är då aldrig någon som tar upp att de är mordiska djur. För det är de inte, och inte bullhundar heller.

Jag har inte förtroende för någon främmande hund! Det finns så mycket oseriösa ägare så jag låter oftast inte mina hundar hälsa på nya hundar om jag inte känner ägaren och vet att det är någon som har god hundkunskap. Och möter vi hundar är jag alltid extra vaksam mot raser som har storlek och styrka att allvarligt skada mina hundar. Så skulle någon släppa fram typ en papillon skulle jag inte göra så mycket, men skulle någon släppa fram en amstaff skulle jag göra allt i min makt för att förhindra ett hundmöte!

inte för att vara den men just kamphundraser kan ha svårare med andra hundar än andra pga vad dom är avlade för som start, sen beror det alltid på individ, men det är alltid en risk att släppa sin hund med okända, oavsett ras, jag gör det inte!

och tro mig, golden kan bitas med, vi hade en attack för ett tag sedan nu attackerade golden igen, det slutate med att andra hundägaren fick avliva sin hund denna gång för goldenägaren ej hade koll på sin hund! alla raser kan bita, men biter en ast eller liknande så brukar skadorna bli större

det är tråkigt när saker händer, men det är alltid vi som har ansvar över våra hundar, vart vi tar dom, vilka vi släpper dom tillsammans med, osv man har alltid ett val, och släpper man sin hund tillsammans med okänd så är det alltid en risk, det kan vara jrt som sänder ut signaler med som gör att den andra hunden svarar upp, och gör en större hund det, så blir/ser det alltid värre ut!

jag rek att du har din hund lös ensam, eller med hundar den känner för att slippa att en olycka inträffar, det är inte värt det

och hunden i sig var nog en blandras av okänd härkomst, en ast är inte spec stor alla ggr, det varierar och pitbull är ovanlig i sv och dessutom en mindre ras än ast, den hunden kan vara vilka eller hur många raser som helst, även om den liknade en viss ras

Jag är ingen hundspecialist, och har väl ingen större erfarenhet av "kamphundar", men jag är säker på att problemet ligger i husse och/eller matte, oavsett ras. En Golden kan vara precis lika bitbenägen som någon annan hund, då oftast beroende på att de aldrig har fostrats överhuvudtaget, samt fått stå ut med att barn har haft dem som leksaker. Likadant kan man fundera över de mer eller mindre vansinnesaggresiva hundarna som man ibland ser ledsaga sina "tuffa" hussar på stan. Hos många av de ägarna är det fräckt att ha en hund som ser ut att vilja bita armen av allt som kommer i närheten.

En kompis till mig som har hållit på med både avel och hundpensionat menar på att det i 99% av 100 beror på ägaren. Kanske en 1% kan relateras till ras. Dock så har ofta små hundar mindre potential för att skapa katastrofer. Jag har passat hans bullterrier ett par gånger, och kan säga att det inte har så stor betydelse om mankhöjden är 40cm, om hunden är byggd som Arnold Schwartzenegger. Jag är rätt stor själv, och har tidigare haft en helt enormt stor shäfer/rottweiler-mix, och kan säga att bullterriern mer eller mindre själv bestämde vart promenaden skulle leda. Det hände aldrig med den stora hunden. Går man ut med honom i halt väglag, så är det bara att räkna med ett par vurpor. Och det beror inte på att han är vild, utan att han har så förbent mycket muskelkraft i de där korta benen. Likadant kan man ju jämföra vad som hände om man gav honom något att tugga på, jämfört med andra hundar. Han käkar ju tuggben som om det vore knäckebröd. Han är verkligen supersnäll, men definitivt inget jag skulle vilja ha ansvaret för att släppa lös med andra hundar. Han är inte instinktivt mer aggresiv än andra, men biter han, så händer det saker som kan ge förödande konsekvenser. Han är verkligen snäll, social och en jättego hund, men det krävs disciplin och handlag för att äga en sådan hund. Det är ingen statussymbol eller leksak.

Men i ditt fall handlar det ju även om bithämningar. HUR hårt väljer hunden att bita?

det spelar ingen roll hur bra lydnad, koll du har på din hund, vissa saker kan du inte styra över, det finns olika grupper av raser av en anledning!

jag har sj 2 hundar av denna typ, en renrasig ast och en astmix, min ast skulle inte bara sitta lugnt på rumpan om någon kom och muckade, därför är han aldrig lös med okända hundar eller lös där det kan komma en hund, jag kan styra över hur jag har min hund, mitt hundägaransvar, men jag kan aldrig få honom att älska alla hundar oavsett hur många han skulle få träffa! så nej, vissa saker kan man inte ändra på, även om du är en bra hundägare, men du kan ta ditt ansvar och se till att saker inte händer!

min ast har sina hundvänner och han fungerar att vara runt andra hundar, åka på träffar mm det räcker för mig, varför chansa och spä på fördomar ännu mer när det redan är hysteri och rädsla, det är inga mördarhundar, men det är heller inte som att äga en sällskapsras och jag stryker under igen, sjklart varierar det från individ och min ast har aldrig rört någon lös hund som kommit fram, men ingen har kommit fram och velat bråka på allvar än heller som tur är

I mitt fall så var det ju som sagt den andra hundägaren som valde att komma in till oss när vi redan satt oss i hundhagen. Han frågar om det är okej, jag är skeptisk men säger att "ja, om han är okej med små hundar" vilket hundägaren sa att han var. Dock gillade han tydligen inte "ettriga små hundar"…

När vi senare kom tillbaka till hundgården efter att Martin blivit biten så berättar den tredje hundägaren med den mindre hunden att mannen med den stora kläckt ur sig att "ja, det är ju min flickväns hund så jag känner mig ju inte helt hundra med den". Ursäkta språket, men va f-n skulle han in i hundhagen med den då??? Så ja, i detta fall hade ju allt kunnat undvikas om han bara låtit bli att gå in. Förmodar att han inte kommer att göra det igen… eller man kan ju hoppas…

Blir så förbannad när jag tänker på att han släppt lös sin hund på min utan att faktiskt ha haft koll på den, men sagt att det är lugnt till mig!

#17 Hehe, glömde kommentera bilden förut. Vilken lite luring! Superfin!

Edwind har blivit biten två gånger. Första gången oprovocerat av en annan (lös) JRT, det gick hål i Edwinds läpp.

Andra gången av en westie, de hade umgåtts hyffsat men så ledsnade westen och Edwinds ena öra är numer lite kortare än det andra. Gick inte av men blev ett litet litet blodöra som krullade ihop sig i tippen.

De amstaff/liknande vi har träffat på stan har inte brytt sig om ngt särskilt och han har lekt med en i rasthagen.

Visst tänker jag till lite innan han får, han är trots allt ganska liten och det kan gå så fort. Men jag försöker att se individen, inte rasen.

Jag menar, alla JRT är ju inte rabiata skällande bitande varelser heller!

(Edwind har själv bitit en beagle i örat, han hängde kvar i det vid lek och så höll han kvar när beagle bytte håll och tja eh det blev ett litet hål. Mkt pinsamt!)

Var i hundhagen igen idag och dom visste vilken hund jag pratade om och det är helt enkelt en rottweiler. Har som sagt inte alls bra koll på de större hundarna, men nu var det mysteriet löst i alla fall. :)

Har du skrivit det i din blogg också? Det behövs inte mer falska (om än omedvetet) antaganden/påståenden om den här typen av hundar. Det som är det "farliga" med internet och det människor skriver där.

#35 Jag håller med dig fullt ut.

De amstaffar/staffar/osv som jag träffat som varit elaka har hamnat i fel händer. Tyvärr är det lite av en mode-fluga bland okunniga hundägare att äga dessa, det ska vara tufft tydligen att gå med en blandras som ofta kallas för pitbull/ red nose pitbull. Pitbull är ovanligt i Sverige, och det tror jag först när stamtavla uppvisas isamband med hundens idmärkning.

De staffar som blivit välskötta och omhändertagna har varit helt underbara och socialt kompetenta mot både djur och människor.

Jag har sett mer ouppfostrade småhundar än jag sett ouppfostrade staffar, problemet är bara media som gärna vinklar mot staffars nackdel.

#36 Självklart är det aldrig okej med någon ouppfostad hund. Problemet är ju att när man har en hund med ordentligt tyng, storlek och kraftigare käkar så gör ju dom onekligen större skada även om dom bara leker lite "vilt". En liten chihuahua t.ex. som springer mot "attack" kan man ju i värsta fall bara sparka bort.

Därför är det ju extra viktigt för ägare med större hundar att ha järnkollen redan från början. Jag är supernoga med Martins uppfostran och är precis lika hård som om han skulle vara en stor hund.

#37 Jo visst är det så men att hänga ut just en ras/blandras specifikt som du har gjort tycker inte jag är helt okej. En bättre mening hade varit att du återigen träffat en ouppfostrad hund eller liknande 

Det är inte hundens fel, dålig avel eller dålig hundhållning, kanske en kombination, gör att hunden blir fel.

#38 Ja, som du förstår var jag ju rätt så upprörd när det skrevs. Hade en annan liknande hund som började jaga Martin tidigare och fick då höra av någon att det hade varit någon form av pitbull/amstaff, och den senare hunden i hagen var väldigt lik den. Därför antog jag att det var något i den kategorin (har som sagt inte jättestor koll på större hundraser vilket jag också skrivit i blogginlägget och även senare i tråden). Gick mest på den informationen jag hade fått. Jag tycker annars att dom är väldigt lika till utseendet bortsett från att rottweilers är betydligt större så är man inte intresserad av större raser så tycker inte jag att det är konstigt att man blandar ihop.

Så att säga att jag "hängt ut en ras" tycker jag ändå känns lite överdrivet. Men ingen fara, jag kan ändra överskriften på bloggen. Vet inte om jag kan göra det här, annars kanske någon moderator kan göra det?

#39 Du kan inte ända överskriften. Tror du har ca. 30 min på dig att redigera ett inlägg. Sedan är det bara moderator (medarbetare) eller admin (sajtvärd) som kan ändra.

Jag bytte ut pitbull mot hund. Vill du ändra något i din text är det bara att säga till.

stör mig på att de alltid ska skriva ut rasen när det gäller bull hundar av olika typer men inte annars… =/ Då står det bara HUND,

#41 Vilka är "de"?

tidningarna menar jag =)