Här finner du lite information på rassidan:
http://www.jackrussellklubben.se/omrasen.html

Det är en underbar ras hos rätt ägare

Vad vill du göra med din jack russell?

Tack :) Det verkar finnas lite olika.. såna som inte är reggade hos ssk, och så en variant som heter Parson? Blir mycket att ta reda på ;)

Jag vill gärna ta upp bruksintresset igen, tränade en del lydnad och spår med boxer i min ungdom, dock inte tävlingsintresserad..

Vill ha en hund i mindre storlek, men som är stark och tuff, pigg och alert och som tycker om att jobba :)

Parson är den högbenta versionen av jrt. jrtc har också bra information om rasen.

#3 tack :)

Det är underbara individer! Jag aktiverar min kille genom spår, agility och lydnad och han slår knut på sig själv för att vara mig till lags. Man får dock inte glömma bort att det är en envis terrier, och att det finns många individer utan någon gratis "will to please". Men lyckas du som förare hitta rätt motivation att bygga en belöningsgrund på så får du en riktigt rolig träningskompis, för precis som du säger är de alerta och extremt snabbtänkta.

För några år sedan blev rasen mycket populär, vilket har lett till att det har avlats lite hej vilt. För mig är det en självklarhet att köpa hund som är reggad i SKK, så att man kan följa avelsdatan. Var nogrann med både föräldradjurens hälsa och mentalitet. Rasen har inget hälsoprogram men det rekommenderas att föräldrarna ska ögonlysas och patellaundersökas, så kolla upp det. Se till att träffa både mamman och pappan, gärna äldre syskon om det finns. Om du vill ha en träningskompis och inte en hund för att ställa ut så tycker jag att du ska titta efter föräldrar som har sysslat med det som du vill hålla på med. En hund som har tävlat agility kan lika gärna träna lydnad, det handlar om att försöka hitta en individ med så mycket "wtp" i som möjligt.

Gå inte på tricket om "russlar som inte jagar" för en jrt utan jakt är ingen jrt. Min kille är efter en pappa som har grytcertifikat, inte för att jag vill jaga med min hund, men jag vill ju ha en jrt just för dens egenskaper som kommer ifrån de drivkrafter som den kan använda vid jakt. Min kille kan gå lös bredvid får, hästar, kaniner, kor, rådjur utan att ens kasta en blick på dem. Det handlar om träning och att ge honom motivation till att inte springa efter en ekorre.

Det är som sagt en underbar hund i rätt händer. Ture är min första hund och av vissa ses rasen som "svår". Det kräver ingen rocketsience, men sunt förnuft och att man är påläst. Det är en stor hund i litet format. En träningskompis, inte en soffpotatis.

Lycka till!

MatildaTure gav dig en himla bra beskrivning av rasen tycker jag och vad man bör tänka på

#5 tack snälla du!

Ja, vi har inte bestämt oss 100% än, det får ta tid att hitta rätt känner jag :)

En underbar hundras som har ett starkt psyke. En vän för livet är vad man får med en Jack Russel. Vill absolut vara med överallt och trivs bäst i centrum av ens liv och familj.

Man måste absolut kunna sätta hårt mot hårt ibland för de ger sig inte i första taget. Min systers familj hade Zorro från början men de hade ingen hand med honom så han morrade, nafsade och bestämde en hel del över dem. Men jag hade inga problem när jag tog över honom (sex år gammal), jag älskade honom och han kände väl det, plus att det blev några få rejäla tag i nackskinnet precis i början när han morskade upp sig.

Sen har det inte varit några problem alls. De hade alltid koppel på honom, jag endast när vi mötte andra hanhundar, annars var han lös jämt.

Jaktinstinkten bestod i att "jaga iväg" ett tjugotal meter från hustomten eller oss när vi var ute och gick, men han ville inte att man var utom synhåll några längre stunder.

Han hade ingen sjukdom på fjorton år, veterinärbesöken var sällsynta, mest något sår i en tass eller så.
Uppfödaren bodde på gård på landet och var inte med i SKK eller något sådant men de hade noggrann dokumentation flera generationer tillbaka och vi träffade hans föräldrar flera gånger, jag tror det är viktigast att föräldrarna är bra.

Jag minns vilken lycka man kände när man äntligen fick Zorro som sin egen hund, det var som att få en toppenpresent varenda gång man kom hem från jobbet.

Lycka till!

//Louise