Om jag förstod saken rätt var valpen inte 8 veckor när du fick hem honom? Ofta bor uppfödare inte särskilt centralt, och många har itne tid/tar sig inte tid att ta med de osålda valparna ut på stan för att socialträna dem. Vilket innebär att du missar en viktig period i valpens liv. Hos vissa uppfödare fungerar det toppen. De har många hundar och får mycket besök = massor av socialisering.

Jag har en hund som har ännu större problem med hundar/människor än du beskriver, så jag förstår väldigt väl vad du menar! Min hunds reaktioner kommer från dåliga upplevelser innan han hamnade hos mig, men resultatet blir tyvärr det samma.

Att försöka markera för en hund att den gör fel när den morrar i en situation där den är rädd/osäker skapar i längden bara ännu större problem i den typen av situationer. För att ta ett jätteenkelt exempel: Du har råkat trampa på din hund några gånger när du går förbi. Hunden lär sig efter ett tag att det är bäst att passa sig när dina fötter kommer i närheten. Den morrar på dig för att markera att den inte är helt bekväm. Skulle du då korrigera morrandet (allrahelst om du fortsätter att råka trampa på honom) kommer din hund antagligen (allrahelst om det är en hund med mod/integritet/… som en terrier) förr eller senare att bita dig istället. Ofta utan förvarning. Du respekterade inte hunden signaler att den inte var bekväm och du tom straffade den för det. Vilket leder till att den måste ta till något mer drastiskt.

Jag säger INTE att du har gjort det. Mer som ett förklarande exempel. Men exemplet ovan går att överföra till i princip alla situationer där hunden markerar ett obehag/en rädsla. Därför ser jag det som enormt positivt med en hund som morrar. Jag får en tydlig signal på hur min hund känner sig, och vi kan jobba utifrån det för att hunden ska känna sig trygg/bekväm.

En bekant till mig som är hundinstruktör anser morrandet vara så positivt (allrahelst när hon har barn) att hon har berömt sina hundar när de har markerat med att morra. Sedan har barnen stenhårt fått lära sig att de SKA respektera morrandet. Blir det ett problem får de gå och hämta mamma/pappa som kan göra en korrekt bedömning av situationen. Det ger hundar som känner sig trygga i sitt hem/med barnen, och risken för ev. bitskador är minimal.

Att ha en osäker hund kräver otroligt mycket av dig som ägare. Du behöver hela tiden läsa av omgivningen och sedan agera efter det du ser.

För att komma till mer konkreta tips:

* Titta på motbetingning alt. BAT som ett sätt att få din hund att känna sig trygg i olika situationer.

* Bygg upp hans självständiga självförtroende genom uppgifter som han klarar av, men med så lite hjälp som möjligt från dig. Även kroppskontroll övningar kan ge väldigt bra resultat. Tex balanskonster, bak-/framdelskontroll, 101 things to do with a box (en spesifik övning, googla).

* Fya aldrig en hund som känner sig osäker. Den ända du ev. kan skyklla på är dig själv som inte lyckades styra upp situationen på ett bra sätt. Ibland går det bara inte, beroende på hur situationen ser ut. Men i 75-80% av fallen kan du göra något. Tex skapa större avstånd. Inte tillåta att andra hundar kommer fram. Hindra människor/barn från att klappa/prata med honom… Du vet själv bäst var din hunds gränser går för var han känner sig bekväm.

Jag svarade i din andra tråd, och funderar på om du har läst mitt svar där? Att jobba med det parallelt med det jag har skrivit ovan tror jag att du kommer få bäst resultat med. Sedan måste du självklart anpassa övningarna/upplägget så att det passar dig, men främst din hund.

Fråga gärna om det är något som är oklart!

Hm jag har haft honom snart 3 veckor veckor så han va fem månader nu då den 6/11 … Han morr inte åt mig utan åt andra , hm ska försöka förklara hans beteende om någon annan mäninska står vid gatan och vi kommer så stannar han upp ett par gånger innan vi kommer fram & när vi sen ska gå förbi så ställer han sig på bakbenen & framtassarna lägger han på mig sen om han får hälsa så blir han jätte glad och fortsätter ställa sig på bakbenen mot mig ! Men det som hände i dag var ju att han såg några mäninskor med barn vid sidan av gångbanan där vi går då han börja morra långt innan vi hade passerat dem. Hm jag vet ju att valpar kan tycka andra mäninskor är läskiga

Denna lilla valp är uppväxt på landet tillsammans med hästar & två mindre barn samt vuxna .. Och både vuxna hundar plus syskon som var kvar , valparna var i sina valpar hagar inom hus .

I dag är inte trafiken riktigt så skrämande utan han kan fortsätta gå utan att sätta sig bakom mig eller om det finns någon buske som han sätter sig vid lite vid sidan om trafiken .. Som hund ägare är jag väldigt lugn och harmonisk & ger mkt beröm så jag försöker få honom att bli uppmerksam på mig när vi är ute & går , jag upplever honom själv som osäker & rädd valp då allt är väldigt otäckt enligt honom. Som i dag gick vi för att möta barnen när dom kom i från skolan så vi stågd ca en kvart brevid busshållsplatsen på gräsmattan & där trafiken är , till slut satte han sig ner intill mig . Som sagt har haft valpar förut men har haft ett upphåll sedan 2007 , jag känner bara inte igen beteendet eftersom jag inte har varit med om det förut , så därför funderar jag på om jag har gjort nått fel lr vad som blev fel i från början !

p,s har läst det du skrev i den andra tråden ! så det blir att jobba på dom bitarna .. i dag har han ätit mkt bättre :)

Hm självklart får han undersöka allt oxå , det jag menar att han tittar på mig & gör detta då ställer sig på bakbenen ( känns lite som att han säger matte är det okej att gå här eller undersöka detta området ..

usch lite svårt att förklara hela hans beteende ( Som jag nämnde tigigare så är han väldigt mattig & håller koll hela tiden på vad jag gör vart jag tar vägen nån stanns ( jag kan alltså inte flytta i från soffan och typ gå & hämta kaffe utan att han är bakom mig , Kan ta ett exp som förr veckan ja tog en riktigt snabb dusch & länmnade dörren lite på glänt åt han! jag tog inte alls lång stund på mig , men det räckte att han bet sönder ena hörnet av tappteten i vardagsrummet :( så jag dusch typ i 5- knappt  10 minuter med dörren på glänt !

Att skriva "du" är bara ett enklare sätt att utrycka "någon person som jag använder som exempel". Därför jag skrev att jag INTE menar att du har gjort som i exemplet.

Men för att du ska förstå var jag får mina tankar ifrån. Jag har en jrt som jag tog över sommaren 2011. Jag är hans 4:e och sista hem. Han fyllde 7 år i maj. I ett av sina tidigare hem blev han misshandlad = anfall är bästa försvar mot okända människor. Han är även dåligt socialiserad med andra hundar även om det går bättre och där finns ett bra naturligt intresse. På både nya människor/hundar ligger stressnivån enormt högt.

Om vi tar en bra dag. Vi stöter på en människa som inte beter sig "konstigt" och som ignorer Ludde = han kan passera förbi utan att bry sig. Han bara kollar av läget llite snabbt.

En person börjar aktivt att ta kontakt med Ludde, dyker upp plötsligt (tex runt hörnet), går för nära oss (vi beöver ca. 1-1,5 m). Ludde kommer då att reagera. Han försöker skrämma bort människorna genom att göra utfall, skälla som en galning och bli alldeles svart i ögonen. Skulle personen vara dum nog att stoppa ner handen, blir personen biten. Hur hårt, beror på hur trängd Ludde känner sig. Allt från en nafsning i kläderna till ett rejält "terrier-bett" i handen.

Så länge han har en bra dag kan jag förekomma många av hans utfall genom att läsa av omgivningen, ha stenkoll på alla människor och sedan på en positivt sätt försöka få honom att hålla kontakten med mig.

En dålig dag reagerar han på allt och det kvittar vad jag gör.

Är din valp normalt sett vänligt inställd till människor, är det bästa oftast att utsätta dem för noga utvalda personer som han kan umgås med. Både ute och inne. Få komma i sin takt, undersöka och sedan får uppmärksamhet när han visar att han vill. För att med tiden utöka med mindre och mindre "tillrättalagda" möten efter hand som han känner sig bekväm. Ibland kan det räcka med 2-3 tillrättalagda besök och inse att det är något han klarar galant. Ibland inser man tvärtom.

Som ett exempel. Jag hade en greyhound innan. Många av dem är väldigt reserverade men UTAN rädsla = de är helt enkelt ointresserade av människor. Min tik lärde sig med tiden att uppskatta okända människor. De kunde klia på både rumpan och halsen. Men att visa äkta glädje inför någon person, gjordes bara med närmaste kretsen av väl utvalda personer.

Jag tänker lite samma sak med din valp. Att försöka få honom att komma på att okända människor kan vara en kul resurs. Om inte annat för att de kan klia skönt bakom örat *s*

(nästa topic)

Som en jämförelse med en fd. kompis till mig som föder upp bl.a jrt. Hon hade ca. 15 vuxna hundar hemma + ev. valpar. Var kullarna små, kunde hon släppa ihop två kullar när de hade slutat dia (runt 6 veckor har jag för mig). Från morgon till kväll (på sommaren) var valparna ute i en hage med ett stort parsoll som skapade skugga. Sin säng från hagen inomhus samt mat/leksaker/vatten… Vi var oftast 2-4 vuxna + ev. kompis och bekanta som hälsade på. Det kom valpspekulater några gånger/vecka när hon hade valpar. Ofta familjer med barn. Grannen bredvid och dennes söner åkte förbi 5-6 gånger/dag. Massor med miljö-/socialträning. Hur många uppfödare kan ha den strömmen av människor, "stora" vägen som ligger 100-200 meter bort, allt som händer med bilar osv när det kommer besökare och bo på landet?

Det är inte samma sak som att bo i ett lite större samhälle. Där det finns nya hundar, bilar, människor, konstiga ljud… Sen säger jag absolut INTE att din uppfödare inte är bra. Men att ta emot en hund som är 8 veckor och en som är ca. 4 månader kan ge väldigt skilda utgångspunkter beroende på hur uppväxtmiljön ser ut. Jag förstår uppfödare som helst bor ensligt i skogen. De behöver inte bry sig om att störa grannarna om hundarns skäller. Det ingår ofta en bit mark/större trädgård att hägna in. Men om en sådan uppfödare behåller en valp, behöver de ofta lägga ner tid på att socialträna valpen. Tex ta med valpen till samhället. Hem till kompisar de hälsar på. Sådant som sker mer naturligt i ett samhälle. Annars kommer hunden vara jättetrygg hemma, men ha stora problem ute i samhället. Nu försöker jag beskriva två ytterligheter för att försöka göra det jag menar så tydligt som möjligt. Mitt mål är att du ska förstå vad jag menar. Sen behöver du inte hålla med ;)

(nästa topic)

Jag har aldrig menat att försöka lägga en stämpel på dig som hundägare. Men det är enormt svårt att ge en 100% korrekt förklaring/tanke till dig som person när jag varken har sett dig eller din hund. Därför är jag "lat" och försöker förklara som om jag hade haft en diskussion med en annan hundägare om ett mer hypotetiskt "fall", men med dina frågeställningar som grund. Förstår du hur jag menar?

Som jag har förstått det som söker din valp gärna stöd/tillåtelse hos dig. Han tycker om människor, men här blir jag lite osäker på om det är de flesta eller bara vissa? Han reagerade på en tik som han fick hälsa på.

Hur pass bra koll har du på hur den andra tiken uppförde sig? Ibland är man fullt upptagen med att hålla koll på sin egen parvel för att hinna registrera allt med den andra hunden. Vissa hundar tycker inte om framåt/buffliga hundar (även om de är snälla). Andra tycker inte om att bli luktade i häcken på en gång. Vissa gånger fungerar inte personkemin. Eller så hade han en fis på tvären ;) Hur fungerar han med andra hundar han har träffat?

Att han morrade åt människorna vid sidan på gångbanan kan egentligen bero på lite vad som helst. Ganska svårt att komma med något konkret när jag uppfattar det som en engångshändelse. Men skulle det hända igen, försök komma på vad det är han reagerar på. Som hundägare ser du ofta när hunden börjar bli stressad. Långsammare steg, spänd kroppshållning, stängd mun… Ser du det, stanna upp och backa gärna en liten bit. Skapa ett större avstånd från det vi ni var på väg mot, och försök om du kan se något självklart han reagerar på. Ibland kan det räcka med att bara stå och vänta på att han hinner analysera saken klart innan ni passerar. Andra gånger kan andra saker vara mer effektivt.

Med risk för att upprepa mig. Det JAG tror blev fel från början är att han har verkar ha bott lite i en "skyddad verkstad" och inte vant sig vid alla de saker han träffar på idag. Något som med största sannolikhet kommer att bli bättre och bättre med tiden. En hunds största tillgång här i livet är nyfikenhet. Utan den finns det ingen drivkraft att utvecklas eller undersöka det som är läskigt. Så länge en hund besitter den egenskapen, har du en väldigt bra möjlighet att lösa allt som kommer upp i vardagen.

Det helt klart skilnad på att ta hem en 8 veckors valp än en som är runt 4 månader

Jag vet inte så mkt om ang socialt träning innan jag hämta hem honom jag vet inte  hur mkt besök dom har haft

sen så bor dom ju helt anderlunda än jag som bor i lite mindre samhälle men ändå så nära skog & mark , så det är ju mkt som är nytt för honom . Han har bara hälsat på den tiken och jag är inte 100% om morra åt honom eftersom jag var upptagen med att hålla kolla på min lille som blev helt tossig !

Beskrivning ang hans beteende när han nu såg dessa mäninskor så stanna han upp & sen tog nått steg framåt ,stannade igen och sen nått steg framåt & morra blev spännd i kroppen ( Tanken slog mig för en stund sen att när vi har passerat där förut så har det inte varit några folk där så helt klart var det nått nytt för han att det plösligt var folk där )

Hm tycker lite synd om han eftersom det blir så mkt nytt för honom , ny familj , tonårs barn , bilar , andra hundar, folk som både går & cycklar . m,m  Vi går ju mer i skogen på dagarna & nån runda runt samhället på dagen  , men mest  runt samhället på kvällen

Jag tog Teddy som ett åring och då var han helt galen på allt som rörde sig. Gick inte att få kontakt med honom han bara skällde.

Nu gör han det inte så vist går det med äldre hundar! Bara mycket jobb som gäller.

Här är några tips. Har läst allt ni skrivit men skriver ändå :)

När han går bakom och hoppar upp mot dig söker han stöd vilket är helt okej. Ignorera honom bara, ev att du tar ner honom på marken. Var helt lugn, strunta i honom osv. Visa att du har koll på situationen.

Låt inte andra hundar hälsa! No no no! Säg däremot att ni kan ta sällskap en bit och gå mellan hundarna.

Finns ingen anledning att hälsa på hundar som man inte känner om inte målet är att de ska leka ihop och träffas ofta.

Teddy gillar inte att gå i samhället. Han blir osäker. Dock gör jag det ändå ibland och som sagt, ignorera och håll dig lugn.

Sen är det övning övning övning. Ett beteende försvinner tyvärr bara om man utsätter sig för situationerna som skapar problem. Det kommer ta tid, bry dig inte vad andra kan tänkas tänka.

Godis eller en leksak är väldigt bra att distrahera med! När en hund gick förbi teddy tar jag fram godis och tränar stanna, sitt gå fint osv tills hunden gått förbi.

Mycket babbel. Hoppas det går bra, testa dig fram och ge inte upp. skriv gärna mer om hur det går!

Självklart går det. Jag hoppas verkligen inte att TS har tagit det på annat sätt! Men det kräver mycket jobb och envishet. Nackdelen är att det är gamla vanor du ska bryta. Fördelen är att hunden har en mognad att ta emot träningen. Vilket håll det lutar mest åt beror på hur gammal hunden är.

Ung hund: Inte lika starkt rotade beteendemönster som en äldre hund.

Äldre hund:  Den mentala mognaden att kunna ta till sig träningen.

Min första hund var en omplacerings greyhound från banan på nästan 2 år som var mer eller mindre "deprimerad" (tror det är det närmaste jag kan komma beskrivningsmässigt). Springa var kul. Men förutom det var allt skittråkigt. Hon visade ingen direkt glädje för någon i familjen. Alla leksaker var tråkiga. Godis var äckligt (utan att ha provsmakat). Inne sov hon mest. Hon bara var.

Jag lade 1 år hårt arbete, och sedan hade jag en hund som älskade att leka "ta fatt" med mig. Som tyckte att leksaker var roliga. Som jobbade för godis. Vi testade även lite blodspår. Sedan är greyhounds inte direkt lätttränade, men jag lyckades lära henne lite saker. Tex sitt, som blev hennes paradtrick. Förstod hon inte vad jag ville, chansade hon på det svåraste tricket hon kunde: sitt.

Jag märker en enorm skillnad på min Ludde också. Inne är han mycket mycket tryggare än när han kom. Nu är han nästan som vilken hund som helst. Bara han får komma helt själv. Så fort de sätter sig ner ska han pussa dem i ansiktet och kräva kel. Så var han inte alls i början.

Ute har vi fortfarande stora problem, även om det känns som att det går bättre och bättre.

Hejsan!

Tusen tack för alla råd som ni ger mig :)

1. Han inte fått hälsat på någon mer hund..

2. Det fungerar lite bättre att ta promenader i samhället , han hoppar lite men inte så mkt som i början.

3. Där i mot så är han väldigt mattig av sig , men börjar att gå och lägga sig lite för sig själv.

4. Ang maten som har varit ett problem så slutade med att jag köpte mjuk mat och nu har han ätit både mjuk mat och torrfoder :)

För överigt är detta en väldigt pigg kille som alltid är nyfiken & vill hänga med på allt . Där i mot så kör han ner nosen och nästan hela tiden och spårar och far fram som en liten vessla kan ju nästan tro :) & Detta gör han ovs om vi är i skogen eller om vi går en promenad i samhället ! Men har hela tiden sten hård koll på att matte hänger med ! håller ögon kontakt , han går några steg fram och sen tittar han på mig. & är det så det kommer nån annan så hoppar han mot mig i bland tar han sina framtassar och håller i mina händer .. Knas valp ! Nå väl bättre går det ju i alla fall :)