Ang. hoppandet på 3 ben, kan det även vara "köldkramp". Vet inte om det har något vetenskapligt namn. Det går iaf ut på att vid en viss temperatur (individuellt för varje hund) börjar det göra ont i tassarna. För Ludde ligger den gränsen vid 10-15 minus. Men andra jag har läst om har hundar som reagerar betydligt tidigare. Det brukar kunna yttra sig som så att hunden står på tre ben, hoppar på tre ben och ofta (men inte alltid) byter ben som den hoppar mellan.

På Ludde verkar det bara som att han har problem i baktassarna, men det har varit för varmt sedan jag fick hem hans tasskydd för att kunna testa.

Ett billigt och enkelt sätt att testa är att köpa babystrumpor och självhäftande linda på apoteket (kostar 20:- för den smalaste på ca. 4,5 cm). Dra på strumporna på minst två tassar, gärna antingen fram eller bak beroende på var du tror hon har störst problem (annars är risken stor att hon hoppar på samma tre tassar hela vägen).

Dra på strumpan (som brukar gå upp ungefär till armbågen). Sedan drar du 2 varv runt benet mellan armbågen och tassen. Det måste vara så pass hårt att strumpan inte glider ner över tassen, men så pass löst att det inte stör mer än nödvändigt. Ungefär som om du lindar ett hästben.

Finns det något hon tycker är riktigt kul? Jag tänker som så att det kanske går att belöna hennes frivilliga framåtgående med en superbelöning. Inte locka för att gå, utan belöna när du slipper. Jag förstår att hon inte vill gå, men att hon efter ett tag är mindre motsträvig. Förhoppningsvis är hennes extra motvilja nu kopplat till något så enkelt som köldkramp. Min terrier ser ut som nära döden när jag sätter på honom hans strumpor. Sedan bär jag ut honom i snön, och då är det full fart. Så bli inte nedslagen om hon ser ut att vara otroligt lidande och torterad så länge ni är inomhus. Ute kan du få jobba lite grann med att hon ska röra sig och glömma bort. Tex leka med pipleksak eller liknande utan att sikta på en promand.

Du skrev att du hade varit hos veterinären. Jag antar att ni kollade tassarna? Har ni även kollat för ev. smärtor eller andra rasbundna sjukdomar så som patella och hd (främst hos parson med det utesluter ju inte de mindre varianterna)? Hon har inga skelettfel i ryggen som kan påverka när hon rör sig, men inte om hon står still? Jag är inte veterinär. Jag sitter bara och spånar.

Du sa att du bytte från sele till halsband utan någon skillnad. Hur är det om du har henne helt "naken"? Om du tar bilen/bussen och åker någon stans, blir det bättre då? Ta henne i en bur/väska, och släpp ut henne när ni är på nya stället.

Hur gammal är hon? Har för mig att hon inte är så gammal.

Min ena hund (havanaisen) var totalt omöjlig och ville inte gå en meter utanför sitt "pinkeområde" utanför huset. Detta gav med sig med tiden och det är idag inga problem. Minns även att våran border collie vi hade var likadan, han gick bara tills ett visst ställe och där var det tvärstopp och inte en meter efter den linjen skulle han gå

Jag tror inte det är köldkramp, men jag vet inte. Nu står hon liksom och lyfter på alla tassar som att "usch, här är kladdigt" eller nåt sånt. Ser köldkramp ganska ofta på andra hundar i jobbet och då syns det att de krampar tydligt. Men terriers visar väl inte smärta direkt? Hon lyfter bara tassarna på slaskiga bilvägar. Tänker att det antingen kommer in något kallt och läskigt mellan tårna, eller att det är saltet som påverkar? På sandade cykelbanor går hon ganska bra, i alla fall dom två senaste dagarna (men då har 15 andra hundar varit med och dragit upp motivationen lite ;). Ska testa strumporna! Hon brukar inte ha något emot att bli "utklädd".

Att åka bil är det bästa som finns! Hon håller utkik och försöker kolla vart vi ska. Har henne ofta lös ute på vischan, då är det inga som helst problem för henne att kuta runt och gå hur långt som helst. Det är just här hemma, inne i centrala Karlskrona, som problemet är. Och här vågar jag ju inte ha henne lös med tanke på trafiken. Det kanske är för mycket intryck i stan? Trafik, hundar, tråkigt underlag? Jag vet inte. Jag har aldrig förut haft en hund som vägrar att gå! Och förberedde mig mentalt i flera månader på att en JRT kräver MYCKET motion… för att till sist få en riktig latmask på halsen. :P

Ska försöka testa att bara ta fram älsklingsbollen när hon är i rörelse. Och ha lite mer tålamod, får börja vänta ut henne helt enkelt. Nu är man bara så sabla trött på detta och börjar tjata så fort hon satt sig på tvären.. Trodde att det bara var ett valpproblem och att det skulle försvinna med tiden, men nu är hon ju snart 9 månader..

#2: Hon är snart 9 månader, och under en period i somras gick det hur bra som helst att gå "långt" med henne. Men sen tog det totalstopp igen. Jag vet inte hur länge man ska se henne som valp? Börjar i alla fall bli riktigt frustrerad av detta! 

Nu har jag gett mig och går bara runt parken med henne. Vi har väl en 200 m dit, och den biten är riktigt kämpig. Sen runt själva parken går bra att promenera och på väg hem springer hon ALLTID mot porten. Vi har väl gått såhär korta rundor nu någon vecka eller två, och det börjar verkligen märkas på henne. Hon börjar bli riktigt ettrig inomhus och kräver mer uppmärksamhet. Man tycker ju att hon då borde känna att det är mycket roligare utomhus? 

Suck.

Okej, jag vet att border collien höll på ett tag att vägra att gå men minns inte om han var så gammal som 9 månader.

Har du något täcke/overall på henne när ni är ute (ursäkta om jag missat att du skrivit det någonstans, men jag orkar inte läsa allt punktligt just nu då jag är så trött i skallen ) Eftersom du säger att det gick bra i somras så kan det ju vara nu när kylan som kommit som ställer till det för henne, att hon helt enkelt tycker att det är jobbigt att gå ut i kyla/väta. Min havanais var rätt omöjlig som unghund och gillade INTE regn/rusk/kyla. Han gick bakom mig hela tiden under promenaderna och ibland vägrade han till och med gå, men detta vande han sig vid ju äldre han blev och idag är det inget problem även om han kanske inte älskar att vara ute i dessa väder.

Om du tar bilen och åker ut på landet, har du halsband eller sele på henne där också? Går hon fortfarande bra då?
Jag förstår att du inte kan ha henne lös inne i stan.

Som motivationshöjare, har hon någon hundkompis du kan låna/ta mycket gemensamma promander med? Förhoppningsvis kan det bli "katalysatorn" framåt, som gör att du kan belöna hennes frivillga rörelser.

Ang. terrier och smärta. De är smärt tåliga. Men kan även vara rena dramaqueens. Jag upplever ibland att min jrt är som min förra hund (greyhound). Hon sa inte ett pip när hon fick ett metallstift i foten. Märkte det på att hon började halta. Kunde inte hitta det när jag klämde runt. Hon fick gå tills det började blöda så att jag kunde lokalisera det.

Däremot och hon råkade toucha i tassen när hon sprang… Det började med att hon markerade lätt på tassen hon hade touchat i. Sedan började hon halta. Efter det blev det hoppa på tre ben för att till sista stå på tre ben (med den "onda" tassen i luften) och pipa/yla rakt ut.

Vet du vad hon ville? Matte skulle ta tassen och säga "stackars tassen". Sedan var det full rulle igen. Dramaqueen? Nä…. Inte alls

Ludde säger att det är omöjligt att göra sina behov om det regnar för mycket på honom, men du tror väl inte att han själv är smart nog för att ställa sig under en buske? Nä, det ska matte fixa… Ska han gå frivilligt i snön, ska det vara plogat. Fjönthund *s*

Min terrier krampar inte. Han ser bara till att pinna på som satan. Så länge vi inte stannar till går det bra. Men bara att be honom vänta för att jag ska plocka upp efter honom räcker för att han ska börja hoppa runt på 3 ben. Han växlar vilket bakben han håller upp.

Tyvärr fungerar inte strumporna särskilt väl om det är blött ute. Men då borde du bara kunna sätta en plastpåse (så liten som möjligt) utanpå strumpan. Plastpåsen kommer inte att hålla särskilt väl, men om det skulle visa sig hjälpa tillräckligt mycket finns det skor att köpa. Men det är onödigt dyrt innan du vet om det fungerar.

#5 Det var en kort period i somras som det var OK att gå. Har försökt komma på varför det gick tillbaka senare, men det är inget speciellt som hänt.. Och det är ju som sagt inga problem att gå i skog eller i parken, det är just vägar och asfalt som verkar vara jobbiga/tråkiga.

Hon gillar absolut inte regn, och kan tänka mig att snöslasket inte är så poppis heller. Snön är däremot jätterolig att hoppa runt i. Vi använder ett värmetäcke när det är minusgrader och en stickad tröja när det är några plus ute. Har precis strippat ner pälsen, så jag upplever henne som mer frusen än tidigare.  

#6 Nu för tiden har hon alltid selen på sig, lös eller inte. Jag har även börjat sätta på den en stund innan promenaden och ha på den ett tag efter, för att avdramatisera den. Det är själva påklädandet hon inte verkar gilla, för när selen är på bryr hon sig inte alls längre.

Drama queens kan jag nog tro att de är. Det är mycket såna ynkliga grejer här hemma just nu. Tittar på mig och piper när hon vill upp i soffan, fast hon utan problem kan ta sig upp själv etc. När hon var valp bar jag henne en del (vet att man inte ska göra det, meeeen…………….), dock var det när hon var pytteliten. Och jag har inte gjort det sedan dess.. Det kan väl inte vara det hon är ute efter? Att bara testa ifall hon kan få mig att bära henne?

Hundkompisar fungerar ibland. Ibland inte. De vi brukar umgås med i stan går vi inte med så jätteofta, eftersom det är svårt att få ihop scheman. Hon är med väldigt ofta på jobbet och går, men det är ju inte alltid det funkar heller. Blir inte klok på detta.. Tycker jag har vridit och vänt på alla möjligheter.

Det KAN mycket väl vara så att hon försöker få dig att bära henne. Allrahelst om du har tröttnat på henne ibland, och burit henne några meter framåt och sedans att ner henne. För hennes del spelar det ingen roll om du bär henne 2 timmar eller 2 meter. Du har burit henne.

Skulle du inte komma tillrätta med problemet, finns det en instruktör i Malmö som jag har stort förtroende för. Rasmus Andersson som driver R+. Jag vet att det är en bit att åka (har bott i skåne själv). http://rplushundskola.wordpress.com/aktuellt/privattraning/

Om du tar hjälp av en instruktör, tror jag för din del främst på privatlektioner för att kunna utreda er specifika situation och sedan komma med konkreta råd anpassade för er. Min gissning är kanske 2-3 lektioner för att skapa en plan, kunna utvärdera den och sedan finjustera. Tanken är ju att du ska få verktygen att kunna jobba med problemet hemma. Det är samma upplägg som om du går kurs på sbk. Kursen är till för att lära matte/husse hur de ska utbilda sin egen hund hemma.

Det finns andra bra instruktörer än Rasmus också, men det är den jag kunde komma på sådär.

http://www.hundisverige.se/ Jag hade Natasja som hjälpinstruktör på en kurs när hon drev hundens Österlen.

Sedan har du ju även immi.nu om du vill hitta någon som finns närmare.

Såå.. idag var jag förberedd på ytterligare en omöjlig promenadkamp, men när vi kom ut så hade det fallit några centimeter nysnö under natten och saltet var därför borta. Doris tog ett par steg, höjde svansen och började sen dra i kopplet för att hon ville framåt så mycket (kors i taket, det har aldrig hänt förut!). Vi kunde gå vår vanliga 2,5 km-runda och lekte faktiskt lite med bollen också! Drar därför slutsatsen att det var saltet som var boven i dramat och att det förvärrade det tidigare problemet. Ska köpa salva och kolla efter strumpor idag.

Ska bli spännande att se hur hon beter sig i vår, när snön försvunnit. Om hon fortfarande vägrar gå eller om det var ett "valp-problem".

Ta vara på tiden med snö nu, och gör mycket ute på promenaderna som hon tycker är kul. Det kommer antagligen att ge dig mycket gratis senare när snön börjar försvinna